Så gick boktolvan 2021

2021 utmanade jag mig med en boktolva med författare som jag länge velat, och känt att jag borde, läsa något av. Den totala listan bestod av 25 författare, varav 12 skulle läsas under 2021. Hur gick det då? Ja, friskt vågat, hälften vunnet, skulle man kunna säga.

Av listan på 25 författare lyckades jag pricka av sju:

✅ Edwidge Danticat: Att skörda ben
✅ Reni Eddo-Lodge: Varför jag inte längre pratar med vita om ras
✅ Bernardine Evaristo: Flicka, kvinna, annan

✅ Yaa Gyasi: Inte av denna världen
✅ Ann-Helén Laestadius: Tio över ett och Stöld
✅ Toni Morrison: Älskade

✅ Lydia Sandgren: Samlade verk

Och dessa hann jag inte läsa något av:

  • Suad Ali
  • Isabel Allende
  • Majgull Axelsson
  • Eileen Chang
  • Sara Danius
  • Maggie O’Farrell
  • Sylvia Plath
  • Meredith Russo
  • Ananda Devi
  • Roxane Gay
  • Kamila Shamsie
  • Sara Stridsberg
  • Angie Thomas
  • Ocean Vuong
  • Alice Walker
  • Kjell Westö
  • Jacqueline Woodson
  • Klas Östergren

I morgon berättar jag om min läsutmaning 2022!


Böckerna jag läste 2021 – Statistik, listor och reflektioner över min läsning 2021.

> Här hittar du alla delar i min årssummering

Statistik över läsåret 2021

2021 är slut och det är dags att summera årets läsning i det stora statistikinlägget.

Antal böcker och format

Totalt under året läste jag totalt 82 böcker, fördelat på 58 lästa och 24 lyssnade böcker. I år har jag läst fler fysiska böcker än jag gjorde förra året, mycket för att jag vågat återvända till biblioteken efter att ha pausat i princip alla besök i fysiska butiker och andra offentliga inomhuslokaler under pandemin.

Ser man till fördelningen över året var första halvåret inte så starkt läsmässigt. Det var däremot andra halvåret. 85 procent av böckerna läste jag under juli till december. Som jag skrev på nyårsafton var det mycket annat som snurrade under våren och det avspeglar sig i min läsfrekvens.

Lägger vi ihop format och antal lästa böcker per månad så ser det ut så här:

Och lägger vi 2021 bredvid de föregående åren ser vi att 2020 fortfarande var ett exceptionellt läsår, men att 2021 är mitt näst bästa läsår någonsin. Jag gissar att ljudböckernas intåg i mitt liv har en viss betydelse eftersom det ger mig möjlighet till mer lästid – på bussen och i bilen, på promenaden, när jag viker tvätt och när jag är för trött för att läsa med ögonen men för rastlös för att kunna somna.

Genrer

2021 läste jag lite mer skönlitteratur än facklitteratur. En genre som var ny för mig i år var poesi, jag har knappt läst poesi sen jag gick i skolan. Det blir kul att se om det är en genre jag kommer fortsätta läsa eller om det blev mer av ett engångsinslag. För ett antal år sedan läste jag inga serier och nu läser jag serieromaner med i alla fall någon form av regelbundenhet.

Klassiker och nyutgivet

Under flera år har jag utmanat mig själv att läsa fler klassiker genom att försöka läsa böcker från tolv olika decennier. I år har jag inte haft någon sådan utmaning och det märks ju på böckerna jag läst. Böckerna jag läste var utgivna under endast fem olika decennier. Noterbart är att jag inte läste en enda bok från 00-talet. Mitt fokus har uppenbarligen legat på nyutkomna titlar.

Författarnas kön

Precis som alla år läser jag betydligt mer av kvinnor än män. Eftersom jag ändå läser ungefär en fjärdedel manliga författare så anser jag det ändå vara okej.

Författarnas hemländer

2021 läste jag böcker av författare från 15 olika länder. Det är ganska många länder som jag bara läst en enda bok från, medan Storbritannien och USA är de länder vid sidan av Sverige som jag läst mest från. 65 procent av böckerna jag läste var skrivna av svenska författare.

Tittar man på fördelningen per världsdel ser det ut så här. Förra året prickade jag in minst en författare från varje världsdel, men i år läste jag ingenting från Sydamerika och Oceanien. Jag skulle önska att jag läste mer brett och från fler länder.

Eftersom världen består av ungefär 200 länder är det svårt, för att inte säga omöjligt, att hinna läsa böcker av författare från alla länder under ett enda år. Därför för jag också statistik över vilka länder jag läst något från under alla tider. I år har jag läst böcker av författare från nio nya länder: Finland, Ghana, Haiti, Kina, Ryssland, Schweiz, Syrien, Tanzania och Vietnam. Dessa länder är markerade med rosa i kartan här nedan.

Vitt: Länder som jag inte läst något från.
Grönt: Läst böcker av författare från landet sedan tidigare.
Rosa: Läst böcker av författare från landet för första gången under 2021.

Så – även om jag läst mestadels svenskt så är jag nöjd med att jag läst böcker av författare från så många nya länder i år.

Nya upptäckter eller gamla favoriter

Av årets 82 lästa böcker var 61 procent skrivna av författare jag inte läst tidigare, och 39 procent var skrivna av för mig nya författare.

Hur bra var böckerna?

Under 2021 läste jag många bra böcker – det vanligaste betyget jag gav var 4. Sedan är det ganska jämt fördelat mellan 3:or och 5:or. Endast fem böcker fick betyget 2 och ingen fick 1. Vilka böcker jag tyckte allra bäst om har jag skrivit här.


Böckerna jag läste 2021 – Statistik, listor och reflektioner över min läsning 2021.

> Här hittar du alla delar i min årssummering

Januariläsning: Böckerna jag inte hann läsa 2021

Januari och nystart. Men först, tid att se tillbaka på året som gått och böckerna som jag tänkte men inte hann läsa under 2021. Jag har bara valt ut böcker som jag verkligen vill läsa, så här samsas ett gäng feelgood-karameller, kriminalgåtor och andra berättelser som jag är nyfiken på.

De böcker jag tror passar att lyssna på som ljudbok är markerade med en 🎧 hörlursikon.

  • Syndaren ska vakna av Linda Ståhl 🎧
  • Mellan raderna av Johanna Schreiber 🎧
  • Konferensen av Mats Strandberg
  • Er tredje man av Denise Rudberg 🎧
  • En bättre människa av Eli Åhman Owitz
  • Sly av Sara Strömberg
  • Vad jag pratar om när jag pratar om rasism av Seher Yilmaz
  • Midnattsbiblioteket av Matt Haig
  • Tim – Biografin om Avicii av Måns Mosesson
  • En engelsk romans av Niina Mero
  • Fula tjejer av Johanna Lindbäck, Lisa Bjärbo och Sara Ohlsson
  • Dina färger var blå av Marcus Jarl 🎧
  • Medan världen ser på av Anna Larsson 🎧
  • Någon annans tidsfördriv av Ann Edliden
  • Brev till mannen av Bianca Kronlöf
  • Frågar åt en vän av Sara Molin
  • Ett rent helvete av Anne Liljeroth 🎧
  • Inte längre min av Ann-Helén Laestadius
  • Bärarna av Jessica Schiefauer
  • Den stora utställningen av Marie Hermanson
  • Flickan som fick en röst av Abi Daré
  • När kungen dör av Elina Backman 🎧
  • Räkna hjärtslag av Katarina Widholm 🎧
  • Återvändaren av Anders Sundkvist
  • Lockelsen av Moa Sandberg Eriksson 🎧
  • Friheten av Moa Sandberg Eriksson 🎧

Foto: Alex Lvrs/Unsplash

Läsåret 2021 månad för månad

För ungefär ett år sedan sa jag hejdå till skitåret 2020, övertygad om att vi snart lagt pandemin bakom oss. Sen hände 2021. Nu är det återigen nyårsafton och så här summerar jag året. Gott nytt år!

Den första boken jag läste ut 2021 var Inte av denna världen av Yaa Gyasi, som vi skulle diskutera i bokcirkeln jag var med i tillsammans med några kollegor. Det var januari och jag var i valet och kvalet om jag skulle tacka ja till ett nytt jobb som skulle innebära en flytt norrut för hela familjen och ett hejdå till bokcirkelkollegorna.

Det blev ja och i februari läste jag Flytta smart – Planera, rensa och organisera av Förvaringsdrottningen Paulina Draganja som förberedelse för den förestående flytten. Jag njöt mig igenom tegelstenen Samlade verk av Lydia Sandgren som tog över en månad att läsa ut.

I mars började jag på mitt nya jobb och fokus låg på jobbet och allting kopplat till flytten. Och så köpte vi en tomt och husbyggarplaneringen tog upp nästan all fritid under våren. Läsningen fick stryka på foten, men jag hann i alla fall lyssna på Alla ljuger av Camilla Grebe och ett par böcker till under april, maj och juni.

I juli fick jag semester och bestämde mig för att fokusera mer på min läsning. Det är ju när det snurrar på som mest som man behöver läsningen som bäst. Jag började med godisrosa romanen Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts av favoriten Mhairi McFarlane, men innan jag hann läsa ut den lyssnade jag mig igenom en massa ljudböcker och så gjorde biblioteksböckerna entré i mitt liv igen, efter att jag pausat biblioteksbesöken under pandemin.

I augusti blev jag sjukskriven för depression och ett tag var böckernas värld den enda värld jag orkade vara i. Både vanliga böcker och ljudböcker slukades i raskt tempo. Under september läste jag fjorton böcker och lyssnade på sju. Jonas Sjöstedts memoarer med den trösterika titeln Allt kommer att bli bra, Polcirkeln av Liza Marklund och Stormvakt av Kristina Ohlsson (i fin uppläsning av Martin Wallström) var tre av böckerna som jag flydde till under hösten. Sex favoritförfattare släppte nya böcker under hösten och det gjorde mig glad.

I oktober inledde jag ett läsprojekt – att läsa mig jorden runt och tack vare böckerna reste jag till sex nya litteraturländer: Schweiz, Vietnam, Syrien, Tanzania, Kina och Haiti.

I november fortsatte jag med läsprojektet Nobelnovember och andra pristagare. Förutom årets pristagare Abdulrazak Gurnah som jag läste i oktober så kunde jag bocka av Tomas Tranströmer, Louise Glück, Boris Pasternak och Toni Morrison (visserligen i december) i mitt läsprojekt. Fem nya Nobelförfattare läste jag under året, och totalt har jag läst tolv av de författare som fått priset hittills. Dessutom hittade jag ett antal riktigt bra deckare och romaner bland de nominerade i Årets bok och Svenska Deckarakademins priser.

Så kom december och jag avslutade läsåret med en ny och mycket kär tradition: julböckerna. Månaden inleddes starkt med Allt jag önskar mig till jul av Joanna Bolouri och sedan läste jag även Projekt jul av Cathy Bramley och En oönskad julklapp av Sara Molin. Året avslutades med den juliga pusseldeckaren Tragedi på en lantkyrkogård av Maria Lang, som är nummer sex i serien som jag följer med hjälp av Maria Lang-kalendern.

Foto: Unsplash


Böckerna jag läste 2021 – Statistik, listor och reflektioner över min läsning 2021.

> Här hittar du alla delar i min årssummering

En lista över min läsning 2021

Precis som förra året lånar jag valda delar av Kulturkollo och Enligt O:s lista för att summera läsåret 2021. Häng med!

Jonas Sjöstedt

Årets titel: Allt kommer att bli bra.

Årets mest oväntade: Att årets Nobelpristagare Abdulrazak Gournah visade sig skriva så tillgängliga och läsvänliga böcker. Mina fördomar kom verkligen på skam när jag läste Den sista gåvan. Finns det fler läsvärda Nobelpristagare jag missat?

Årets knock out: Det finns många. Samlade verk av Lydia Sandgren var en, Sanningen kommer om natten av Mhairi McFarlane en annan.

Årets kvinnokamp: De där kvinnorna som gick före och banade vägen för oss andra, som kvinnorna i rösträttskampens Sverige. Jag tänker på Ester Blenda Nordström i Fatima Bremmers biografi Ett jävla solsken och Ellen och hennes vänninor i bokserien Ellens val av Helena Dahlgren. Och kvinnorna som trots krig, förtryck och slaveri kämpade för sina liv och sina barn utan några förutsättningar alls. Som i Älskade av Toni Morrison, Att skörda ben av Edwidge Danticat, När bergen sjunger av Nguyen.

Årets igenkänning: Ångesten som Maja i Ann-Helén Laestadius Tio över ett känner varje natt när LKAB spränger i Kirunagruvan. Nödväskan är packad och varje natt ställer hon väckarklockan och gör sig beredd att rädda familjen om huset skulle rasa ner i gruvhålet. Bördan i att leva så på helspänn varje natt. Parallellen till mitt eget liv de senaste snart två åren är glasklar. Jag har levt ständigt på min vakt, ständigt preppande, ständigt beredd att isolera mig och mina kära för farliga virus.

Årets historiska: Det nya livet och Kärleken av Helena Dahlgren, de två första delarna i en serie om en ung kvinna som kommer till en universitetsstad i mitten av 1910-talet och upptäcker bildningen, rösträttskampen och kärleken.

Årets samtida: Flicka, kvinna, annan av Bernardine Evaristo innehåller visserligen till stor del historia återblickar, men är otroligt samtida i hur den är berättad och i valet av karaktärer.

Årets men-för-i-helvete: Ljudboksuppläsare som inte kan uttala ortsnamn rätt. Jag älskade Som i ett vykort av Sofia Rutbäck Eriksson och Marie Robertsson är en kompetent uppläsare, men – och här finns ett stort men – uttalet! Byn Alvik utanför Luleå uttalas inte på samma sätt som tunnelbanestationen Alvik i Stockholm. För att ge ett exempel.

Årets dystopi: Flocken – Berättelsen om hur Sverige valde väg under pandemin av Johan Anderberg är förvisso en alldeles sann fackbok, men eftersom verkligheten blivit en dystopi, så …

Årets grafiska: När vi var samer av Mats Jonsson. En väldigt, väldigt mastig grafisk roman, precis som alltid med Jonssons böcker.

Årets nya bekantskap: I år har jag stiftat bekantskap med flera nya författare eller serier och blivit så förtjust att jag inte nöjt mig med en, utan läst två böcker av författaren. Helena Dahlgren, Ann-Helén Laestadius, Marc Levy, Anna Lönnqvist, Tove Alsterdal och Katrine Marçal är alla exempel på detta. Binchläsning är något nytt för mig men inte helt oangenämt.

Årets återseende: Liza Marklund! Jäklar vilken lycka att hon kom tillbaka med en ny kriminalroman, placerad i den fiktiva kommunen Stenträsk, någonstans mellan Älvsbyn och Vidsel.

Årets tegelsten: Årets mentala tegelsten var Doktor Zjivago av Boris Pasternak. Hade det inte varit för att jag kunde pricka av både ett nytt litteraturland (Ryssland) och en Nobelpristagare (Pasternak fick priset 1958) så hade jag nog inte hållit ut genom alla 570 sidor och fler än 100 karaktärer. Ja, precis så många är de enligt Wikipedia.

Årets ögonöppnare: Om 2020 var året som black lives matter-rörelsen fick mig att fördjupa mig i svartas villkor så blev 2021 samernas år. Stöld av Ann-Helén Laestadius, När vi var samer av Mats Jonsson och Ett jävla solsken av Fatima Bremmer gav mig nya insikter om samernas villkor både förr och i dag.

Årets aldrig mer: Den ordrika Fredrik Backman.

Årets huvudperson: Ester Blenda Nordström inledde sin journalistkarriär med att wallraffa som piga tre decennier innan Günther Wallraff ens var född. Det räcker egentligen med det, men hon var banbrytande på så många sätt och levde ett på många sätt galet liv.

Årets TV-serie: Jag är ingen stor tv-seriekollare men i år njöt jag av Den osannolika mördaren (Netflix) och Tunna blå linjen (SVT).

Årets överskattade: Alla älskade Den sista migrationen av Charlotte McConaghy. Jag orkade inte ens läsa klart. Världbygget är skakigt, huvudpersonens bevekelsegrunder är obegripliga för mig som läsare och hela berättelsen känns bara dunkel.

Årets underskattade: Jag har lite svårt att bara välja ut en bok på måfå, utan här ska vi gå mer systematiskt till väga. Av alla böcker jag läst i år hör I sommar blir det nog bättre av finska Sisko Savonlahti till de som fått lägst snittbetyg på Goodreads. Själv gav jag en fyra. Man ska aldrig underskatta ångest, olycklig kärlek och apati med glossigt omslag, men uppenbarligen gör folk det.

Årets debut: Kalixkrimdebuten Där isarna råmar av Jennie Lundgren och Ulrika Lundgren Lindmark bådar gott inför framtiden.

Årets lyckopiller: En kväll i juni av Anna Lönnqvist för att Ella och Ben träffades en sommarkväll i Stockholm 2007, precis som jag och min man. Och för att Lönnqvist lyckas bygga upp den där trevande, pirriga, förälskade stämningen på ett alldeles utmärkt sätt.

Årets par: Jag får nog lov att säga det otroligt söta paret i Allt jag önskar mig till jul av Joanna Bolouri.


Böckerna jag läste 2021 – Statistik, listor och reflektioner över min läsning 2021.

> Här hittar du alla delar i min årssummering