När Stinas föräldrar skiljer sig faller hennes värld samman. Alla tycker att hon ska vara glad över att föräldrarna skiljer sig nu när Stina är 20 och inte när hon var barn, men för Stina är skilsmässan ett trauma. Hon flyttar ut i en stuga i skogen utan el eller rinnande vatten, med ryggsäcken packad med mat, kläder och ett hagelgevär.
”Bete sig” vann Norrlands litteraturpris och det var så jag upptäckte den här norrbottniska pärlan utgiven av Vox by Opal. Det är så sällan jag får läsa om min hembygd och hur fint är det inte att Jones använder Bottenviken som metafor för att visa att något är brett? Språket är för övrigt en njutning att läsa, eller i mitt fall lyssna på. Charlotta Jonsson läser in boken på perfekt norrbottensdialekt och får till det riktigt breda Lulemålet helt träffsäkert i dialogerna. Det ger så mycket mer autenticitet och känsla än när exempelvis Marie Richardson läser in Stina Jacksons böcker.
Jag lyssnade på boken om Stina som bosätter sig i en stuga i Norrbotten medan jag själv befann mig i en stuga i Norrbotten och det förhöjde såklart känslan. Men! Det här är alldeles oavsett läsplats en riktigt bra unga vuxna-roman med underbara naturskildringar och beskrivningar av Stinas känslor. Vi får ta del av berättelsen i två skilda tidslinjer, en när Stina får reda på att föräldrarna ska skiljas och vad som leder fram till att hon bestämmer sig för att fly till en stuga i skogen och en när Stina lever i stugan. Det ger en bra bild av varför Stina agerar som hon gör.
För mig skildrar ”Bete sig” det riktiga Norrbotten med dess natur, människor och småstadsångest. En mycket värdig vinnare av Norrlands litteraturpris!
