Fyra böcker som lärde mig allt jag behöver veta om amerikansk politik

Skämt åsido – men efter att ha läst fyra böcker om ämnet vet jag i alla fall betydligt mer om amerikansk politik och USA:s historia än jag visste innan.

De fyra böckerna jag läst är dessa, och i den här ordningen:

  1. Vi hade makten i åtta år : En amerikansk tragedi av Ta-Nehisi Coates (Norstedts, 2017)
  2. 3 november 2020 Ödesvalet – Om en demokrati i fara och en världsordning i upplösning av Fredrik Reinfeldt (Albert Bonniers förlag, 2020)
  3. Allt vi har gemensamt : En berättelse om vänskap och ett delat USA av Sanna Torén Björling (Natur & kultur, 2020) 
  4. Nej är inte nog : Så står vi emot Trumps chockdoktrin och skapar en ny värld av Naomi Klein (Ordfront, 2017) 

Vi hade makten i åtta år har jag redan recenserat men här kommer en liten reflektion och jämförelse av alla fyra böckerna.

Två av böckerna är skrivna av kvinnor, och två av män. Två av böckerna är skrivna av svenskar och ur ett svensk perspektiv, en är skriven av en amerikan och en av en kanadensisk/amerikansk författare. En av böckerna har en tydlig vänsterprägel, en är mer höger/liberalt inriktad, en bok har ett afroamerikanskt perspektiv och en av böckerna ett glesbygdsperspektiv. Två av böckerna är tydligt argumenterande, en mer neutralt skildrande och en fjärde undervisande, men även den på sätt och vis präglad av författarens politiska hemvist.

Kort sagt, jag skulle säga att de täcker in många olika perspektiv och erfarenheter. Jag har lärt mig så mycket! Som exempelvis det faktum att det var Republikanerna som avskaffade slaveriet och inte Demokraterna, som man ju kan tro med tanke på de senaste presidentperiodernas politik. Eller att valdeltagandet i USA är betydligt lägre än i Sverige, och att det ofta är krångligt att rösta. Inte toppen för demokratin direkt. Och att Donald Trumps regering bland annat består av höga chefer från oljebolag och banker, som om det inte vore illa nog att han rekryterat sin dotter och svärson till viktiga poster.

Vi hade makten i åtta år av Ta-Nehisi Coates

Vi hade makten i åtta år av Ta-Nehisi Coates handlar främst om Obamaåren, men avslutas med ett kapitel om Trumps väg till makten. Boken tar också upp slaveriets historia och hur det påverkar människor i dag. Intellektuellt och välskrivet, väldigt mycket i en amerikansk kontext och därför lite svårt att hålla reda på allt om man inte är så bevandrad i amerikansk politik. Men en viktig bok att läsa för att förstå svartas perspektiv.

> Läs min recension här

Fler bra böcker om USA och rasism: En droppe midnatt av Jason Timbuktu Diakité och Nästa gång elden av James Baldwin.

3 november 2020: Ödesvalet av Fredrik Reinfeldt

Boken är bra och lärorik om än med lite intrasslat språk. Hade gärna gått fram med klarspråkspennan och rensat bort de mest invecklade meningarna. En grundlig redogörelse för USA:s politiska historia från grunden får vi här. Du som redan vet mycket om amerikansk politik kan hoppa över denna och gå direkt på Ta-Nehisi Coates men jag önskar att jag hade läst den här boken först, nu läste jag den efter Vi hade makten i åtta år.

Det är inget litterärt mästerverk eller njutningsfull prosa, men på något märkligt sätt ändå en bladvändare. Jag kommer på mig själv med att sluka kapitlet där Reinfeldt går igenom trolig valutgång delstat för delstat. Visst är boken präglad av Fredrik Reinfeldts syn på poltiken, som liberal/kapitalist, USA-vänlig, Obamavän och Trumpkritiker, men jag köper ändå hans resonemang i stort. Fredrik Reinfeldt är på många sätt en voice of reason i en höger som verkligen tappat det totalt.

Allt vi har gemensamt : En berättelse om vänskap och ett delat USA av Sanna Torén Björling

Om du bara ska läsa en bok om USA-valet och både vill få en bra läsupplevelse och lära dig något nytt så ska du läsa Allt vi har gemensamt av Sanna Torén Björling. Det här är ett otroligt välskrivet reportage om vänskapen med Sherry i Montana, om polarisering och om olika sanningar. USA är så mycket – bortom Manhattan och Silicon Valley, östkustens elituniversitet och Hollywood finns också oändligt mycket glesbygd som precis som i Sverige tampas med konflikten mellan centrum och periferi, makt och maktlöshet.

Fler bra reportageböcker från USA: Ok, amen av Nina Solomin och Vi är Orlando av Johan Hilton.

Nej är inte nog : Så står vi emot Trumps chockdoktrin och skapar en ny värld av Naomi Klein

Om Reinfeldt älskar USA så får vi här ett mer kritiskt perspektiv. Naomi Klein målar upp en bild av ett genomkorrupt land styrt av rovgiriga kapitalister. Inte bara Donald Trump får sig en (välförkänt) släng av sleven, utan även Barack Obama och Hillary Clinton. Jag får Nina Björk-vibbar och tycker att boken tar upp väldigt intressanta tankar kring vår gemensamma välfärd, arbete och klimatfrågor. Klein menar att lösningen på ojämställdhet, rasism, ekonomisk omjämlikhet och klimatkrisen är gemensam och inte går att angripa som separata frågor.

Fler böcker om ekonomisk ojämlikhet som jag vill läsa: Underskottsmyten av Stephanie Kelton och Kapitalet och ideologin av Thomas Piketty.

Recension: Vi hade makten i åtta år av Ta-Nehisi Coates

Det här året har mitt läsande präglats mycket av Black Lives Matter-protesterna i USA. Och därtill har vi ett stundande presidentval, som jag nu ägnar ett läsprojekt åt. Ta-Nehisi Coates reportageessä ”Vi hade makten i åtta år : En amerikansk tragedi” tangerar båda dessa teman.

Den afroamerikanska journalisten Ta-Nehisi Coates följde Barack Obama under hans åtta år vid makten. Mycket i boken kretsar kring ex-presidenten, men det är också en berättelse om slaveriets historia och dess konsekvenser i vår nutid, om rasism och om amerikansk politik i stort. Boken innehåller åtta artiklar, skrivna under åren 2008–2016. Som inledning till varje artikel finns en nyskriven text av Coates, där han reflekterar kring artikelns tillblivelse och hur han ser på sina texter i dag. Detta är oerhört intressant för alla oss som på något sätt skriver eller är intresserade av journalistik.

I Sverige och det liberala Europa minns jag det som att Barack Obama hyllades enhälligt, han fick ju till och med Nobels fredspris efter bara 9 månader på posten. Efter att George W. Busch fått mycket kritik för bland annat Irakkriget var det som att Barack Obama blev lite av en frälsare på något vis. Och det är klart att det finns ett enormt symbolvärde i att USA fick sin första svarta president. Coates lyfter också att Barack Obama är oerhört intelligent.

Men. Detta är också första gången jag läser (saklig) kritik mot Obama, från ett håll där jag förväntade mig att han skulle hyllas. Alltså, Obama utsattes ju för en enorm hatvåg och misstankar om att han inte skulle vara född i USA från en rasistisk alternativhöger underblåst av Donald Trump – men detta är nog första gången jag läser en så välgrundad och saklig problematisering av Barack Obamas retorik och om hans balansgång mellan konservativa och liberala intressen. Det är oerhört välformulerat så jag ska inte ge mig på att referera hela tankegången – jag säger i stället: läs boken!

För det är en oerhört välskriven och ögonöppnande bok. Det är klart att jag vetat om att USA har problem med rasism, men att samhället var så här segregerat och att de system som fanns under slaveriet och 1900-talets raslagar på sätt och vis fortfarande lever kvar, det har jag nog inte insett vidden av förrän nu.

En intressant parallell till svensk inrikespolitik är att Coates förkastar idén om att det är marginalisering, dålig ekonomi och en känsla av att eliten inte bryr sig om den lilla människan som fått så många ur den vita arbetarklassen att rösta på Donald Trump. Detta hör vi ju ofta i Sverige som förklaring till Sverigedemokraternas framgångar. Coates menar, och visar med hjälp av statistik, att det inte stämmer. Donald Trumps framgångar beror på rasism, att människor helt enkelt är rasistiska och röstar på Donald Trump tack vare, och inte trots, hans rasistiska uttalanden.

Allra intressantast, kanske på grund av att jag läser boken när oerhört mycket i vår samtid handlar om Trump, är det avslutande kapitlet som handlar just om tiden efter Obama och om hur Donald Trump kom till makten. Det som drar ner bokens betyg för mig är att den är skriven för en amerikansk, väldigt kunnig publik. Jag skulle säga att jag är allmänbildad, men inte tillräckligt bildad om USA uppenbarligen för många namn som nämns känner jag inte till och en del andra händelser i den amerikanska politiska historien. Intressant nog skriver Ta-Nehisi Coates om hur han som ung läser James Baldwin och försöker förstå det han skriver, men inte förstår allt. Jag måste erkänna att jag inte heller hänger med hela tiden i ”Vi hade makten i åtta år”, även om det aldrig blir tråkigt eller tungläst.

Både Coates och Baldwin har en blick för samhället och en formuleringskonst som är enastående, även om Baldwin kanske är i en klass för sig. En annan som också refererar till Baldwin är Jason ”Timbuktu” Diakité i ”En droppe midnatt”, boken där han berättar om sin pappas uppväxt som svart i Brooklyn och även sätter hiphopen och den afroamerikanska historien i ett svensk perspektiv. Läs dem alla tre!


Om boken

Titel: Vi hade makten i åtta år : En amerikansk tragedi
Författare: Ta-Nehisi Coates
Översättare: Alva Dahl och Eva Åsefeldt
ISBN: 978-91-1-308538-8
Antal sidor: 439
Förlag: Norstedts
Utgiven: 27 februari 2019
Land: USA

Betyg: 📚📚📚📚 (4 av 5)

Andra som skrivit om boken: Sveriges Radio, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter