Recension: Flicka, kvinna, annan av Bernardine Evaristo

Bernardine Evaristo är en av författarna jag ville läsa i Boktolvan och nu är den läst, den Bookerprisbelönade Flicka, kvinna, annan. Och vilken vindlande läsupplevelse.

Ramberättelsen, som upptar en väldigt liten del av bokens sidantal, kretsar runt den radikala pjäsförfattaren Amma som ska sätta upp en pjäs på National Theatre i London. Efter år av mindre, feministiska teatergrupper väntar nu det stora genombrottet.

Genom boken får vi följa tolv olika karaktärer, som på olika sätt hänger ihop, med släktband, vänskapsband, som skolkamrater eller arbetskamrater. Det de har gemensamt är att de alla är (födda som) kvinnor, de flesta av dem har rötter utanför Storbritannien – Nigeria, Etiopien, Karibien. Det är en väldigt intersektionell berättelse som tar upp många perspektiv – kön, genus, könsidentitet, klass och inte minst etnicitet och hudfärg. Det är på samma sätt en väldigt samtida berättelse om det nutida Storbritannien som en historisk släktkrönika genom hela det förra seklet.

”En imponerande, stark roman om svarta familjer i Storbritannien, om deras kamp, smärta, skratt, längtan och kärlek. Stilen är passionerad, rakbladsvass, full av energi och humor.”

Juryn för Bookerpriset

Flicka, kvinna, annan har ett väldigt speciellt språk, helt i avsaknad av punkter och stor bokstav. I stället skiljs meningarna åt med radbrytningar. I början var jag lite skeptisk till detta, men lugn – jag kom snabbt in i det och jag tycker att läsningen flöt på väldigt bra. Historien är så fängslande. På grund av det annorlunda upplägget började jag läsa boken i ganska små portioner, men efter någon veckas upphackad läsning fattade jag upplägget och började läsa den i större portioner.

Boken har en väldigt tydlig uppdelning med fyra längre kapitel som vardera följer tre kvinnor (en icke-binär) åt gången. De tre kvinnorna i varje kapitel hänger alla ihop på något sätt, mor–dotter, arbetskamrater, skolkamrater och så vidare. De dyker upp i varandras berättelser. Varje kapitel är nästan som en separat novell, men ändå inte – för på slutet knyts karaktärernas olika öden ihop genom ett femte kapitel och en epilog. Därför rekommenderar jag att läsa ett helt kapitel per dag, och avsluta med det femte kapitlet och epilogen.

Som ofta när jag läser böcker eller ser filmer med komplicerade samband önskar jag en karta eller ett släktträd som visar hur alla hänger ihop. Vilken tur att en läsare gjort en sådan, som författaren delat på sitt Twitter-konto. Observera SPOILER ALERT om du klickar dig vidare till släktträdet (läs boken först!): här finns det.

Flicka, kvinna, annan är en upplysande, fängslande, fantastisk berättelse. Läs den och njut!

Om boken

Titel: Flicka, kvinna, annan (Girl, Woman, Other på originalspråk)
Författare: Bernardine Evaristo
Översättare: Niclas Nilsson
Antal sidor: 439
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 24 juni 2021
Land: Storbritannien

Andra som skrivit om boken: Kristina Lindquist på Dagens Nyheter och Lottens Bokblogg.

Recension: Inte av denna världen av Yaa Gyasi

När vi skulle ha bokcirkelträff (via video såklart) och prata om Inte av denna världen av Yaa Gyasi berättade en av mina fellow bokcirklare att debuten Vända hem var en av hennes absolut bästa läsupplevelser någonsin. Jag kan säga att Inte av denna världen var en av mina absolut bästa läsupplevelser på länge, så hur bra kan inte hennes debut vara då? Den ska jag läsa snarast, men nu ska vi prata om Yaa Gyasis andra bok: Inte av denna världen.

I centrum för handlingen står Gifty, som studerar neurovetenskap på Stanford och försöker hitta ett botemedel mot beroende och depression. Brodern blev beroende av opioider och mamman deprimerad och lämnar knappt sängen.

Yaa Gyasi är precis som sina huvudkaraktärer född i Ghana men uppväxt i USA. Boken skildrar på ett väldigt initierat sätt vad det kan innebära att ha migrerat från Västafrika till USA. Vi får möta Gifty både i barndomens Alabama och som forskare på Stanford. Och vilken oerhört intressant forskning sedan! Efter att ha läst en rad böcker om hur hjärnan funkar av bland andra Anders Hansen så känner jag igen studierna och de delar av hjärnan som nämns. Väldigt glad blev jag att läsa att det är riktig forskning som refereras, nämligen Gyasis väns doktorsavhandling. Det ger boken en extra dimension och autenticitet.

Detta är dock inte en bok som främst handlar om hjärnforskning, utan mest av allt en bok om en lillasysters förtvivlade kamp för en storebror med en beroendesjukdom. Jag blev väldigt drabbad. Inte minst eftersom jag bara för några veckor sen lyssnade på Kajsas berättelse om sin lillebror som gick bort i en överdos för tre år sen. Vi kommer från samma stad och hennes lillebror gick på samma skola som mig, i det tryggaste villaområdet man kan tänka sig. Det är lätt att tänka att drogberoende drabbar fattiga invandrare i USA men drogerna finns tyvärr överallt, och inkörsporten kan vara receptbelagd smärtstillande medicin, tillverkad av pengahungriga läkemedelsbolag. Det är sorgligt på så många plan.

Om boken

Titel: Inte av denna världen (Transcendent Kingdom)
Författare: Yaa Gyasi
Översättare: Inger Johansson
Antal sidor: 280
Förlag: Norstedts
Utgiven: 23 september 2020 (i original 2020)
Land: Ghana/USA

Andra som skrivit om boken: Dagens Nyheter och Feministbiblioteket.

Böckerna jag vill läsa i jul

Som den julälskare jag är så är jag väldigt glad att jul-litt, julböcker, christmas-lit eller vad vi ska kalla genren har blivit så stort. Utöver feelgoodgenren finns det många fler böcker som utspelar sig under julen, så det finns massor av bra läsning som räcker hela december.

Jag började redan nu i november (novent) med En skugga blott av Maria Lang, som utspelar sig under slutet av november och till och med mitten av december. När det gäller Maria Lang så finns den ultimata Maria Lang-kalendern hos Fiktiviteter och flera bra listor (bland annat i tidsordning!) finns hos Det här har jag läst. Jag försöker läsa böckerna i säsong men givetvis också i ordning från den första till den sista boken, vilket blir en eller två böcker per år fram till år 2043 …

Här om dagen började jag lyssna på nästa julbok i listan, Vinterbröllop av Sarah Morgan. Sedan kommer vi snart in i december och då tänkte jag lyssna på Jul i fågelkärr av Ann-Charlotte Persson som är en julkalender i 24 avsnitt.

Jag borde också hinna med att läsa några böcker under adventsmånaden och ser mycket fram emot Julen enligt Julia av Kristin Emilsson och En oönskad julklapp av Sara Molin, som är två författare vars tidigare böcker jag läst och uppskattat mycket. Kring Lucia tänkte jag slå till med Vintereld av Anders de la Motte som handlar om ett brott som begås just den 13 december.

Paus i karriären av Maria Parkhede och Tolv hjärtan till jul av Jenny Bayliss är två andra böcker som jag är nyfiken på.

I mellandagarna tänkte jag mysa i soffan med klassikern Unga kvinnor av Louisa May Alcott, som i alla fall inleds i juletid. Kanske krönt med filmen från förra året med bland andra Emma Watson och Meryl Streep?

Slutligen, på nyårsafton vill jag gärna börja läsa Flera sidor av oss av Karin Wallén, som inleds nyårsafton 1999 och utspelar sig under det nya millenniets första år.

Vad vill du läsa i jul?

Recension: Fjärilsvägen av Patrik Lundberg

Bokomslag Fjärilsvägen

Fjärilsvägen handlar om Patrik Lundbergs mamma, Birgitta. Hon föddes 1950, gifte sig med Patriks pappa, jobbade som handläggare på Försäkringskassan och adopterade två barn, Patrik och hans syster Paula. Men sedan kom skilsmässan, 90-talskrisen, sjukskrivningarna och fattigdomen.

Boken berättar i stort sett samma historia som Patrik Lundberg berättade i Sommar i P1. Jag kan ha lite svårt för när samma historia ska berättas i flera format och till en början känner jag att jag redan hört den här historien, men en bit in i romanen får jag den fördjupning som inte hinns med i ett sommarprat.

Det som boken framför allt fördjupar är relationerna runt Patrik och hans mamma. Till systern, mormor och morfar och de män som modern har relationer med. Mannen hon gifter sig med, får två barn med och som sedan lämnar henne ensam med de två barnen. I boken benämns han konsekvent med sitt förnamn, ett effektivt och subtilt sätt att visa på distansen mellan en far och hans barn. Och så den nya mannen som hon träffar många år efter skilsmässan och gifter sig med.

Det är en angelägen berättelse om vårt samhälle och hur välfärden urholkats till förmån för skattesänkningar, om klass och om jämställdhet. Det är en relativt kort roman, berättad i kortfattade liksom journalistiskt gestaltande scener på ett sätt som jag tycker om. Jag gillar också hur Lundberg väver in den svenska inrikespolitikens utveckling i sin berättelse och visar hur det politiska blir personligt. Det allra mest brännande ämnet i boken anser jag dock är jämställdhet och kvinnors utsatthet.

Även om boken är ganska utlämnande mot modern så är det samtidigt en kärleksförklaring till en mamma som offrade sig själv för att barnen skulle ha det bra. Det är fint och hedrande av Patrik att lyfta kämpande mammor som kanske inte gör allting rätt hela tiden men ändå älskar och tar hand om sina barn medan papporna bara sticker. Hur många svidande mammauppgörelser finns det inte i litteraturhistorien medan den frånvarande pappan lämnas ifred?

Om boken

Titel: Fjärilsvägen
Författare: Patrik Lundberg
Uppläsare: Martin Wallström
Längd: 4 timmar 49 minuter
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgiven: 17 augusti 2020
Land: Sverige

Andra som skrivit om boken: Bokblomma, Feministbiblioteket, Enligt O, och dagarna går….

Recension: En andra allians av Denise Rudberg

En andra allians är, som namnet antyder, den andra delen i Denise Rudbergs serie Kontrahenterna. Det är Stockholm, tidigt 1940-tal, andra världskriget pågår ute i Europa och kryper allt närmare Sverige.

Boken kretsar runt den riviga överklassflickan Elisabeth, Iris som flytt från Estland med sina två barn och Signe som kommer från landet och flyttat in till stan efter att hennes familj vänt henne ryggen. Tillsammans jobbar de på en hemlig, militär avdelning som ska knäcka tyskarnas koder.

Jag lyssnade på boken i uppläsning av Anna Maria Käll och det var verkligen en perfekt match mellan bok och uppläsare. Käll har en röst som gör lyssningen riktigt mysig, även om boken har sin beskärda del av kvinnosjukdomselände och inte minst världskrig. Just kvinnosjukdomstemat är väldigt bra skrivet och ger boken fler bottnar. Kvinnors kroppar och kvinnors betydelse i historien har ju inte lyfts fram och getts den betydelse som de faktiskt haft, så Rudberg ska ha en eloge för att hon lyfter både kvinnosjukdomar och kvinnornas insatser under kriget.

Boken berättas med ett rakt och effektivt språk som inte ligger i vägen för berättelsen. Med ett undantag: ordet ”samt” förekommer, vad ska vi säga, ymnigt och det stör mig. Det funkar kanske bra i text, men i uppläst form så blir det lite stolpigt på något sätt. Direkt efter En andra allians började jag lyssna på Patrik Lundbergs Fjärilsvägen och det är samma sak där med ordet ”samt”. Det är okej att ha flera ”och” i samma mening, det är faktiskt att föredra tycker jag, så länge man inte absolut måste använda ”samt” för att betydelsen blir fel annars.

Filmen Hidden Figures (Dolda tillgångar på svenska) skildrar tre svarta kvinnor som var högst betydelsefulla när det gällde att utveckla de datorprogram som behövdes för USA:s rymdfärder. Det är en fantastisk film som ni måste se om ni inte gjort det ännu. Det finns flera paralleller till den och det arbete som Elisbeth, Iris och Signe utför åt Krigsmakten som det ju hette på den tiden. Skillnaden är att Hidden figures var otroligt spännande rent matematiskt (som jag minns det) medan själva kodknäckandet hamnar lite i skymyndan i En andra allians. Jag hade gärna läst mer om detta!

För det är ju oerhört intressant att de första kodarna var kvinnor som jobbade för väldigt låga löner, och sedan när män började jobba med datorer, då blev det plötsligt väldigt välbetalt …

Förutom att jag hade önskat mer detaljer från underrättelsetjänsten så gav boken mig mysiga lyssningsstunder med glädje, sorg och viktig kvinnohistoria. Och karaktärer som är lätta att tycka om.

Om boken

Titel: En andra allians
Serie: Kontrahenterna #2
Författare: Denise Rudberg
Uppläsare: Anna Maria Käll
Längd: 8 timmar 7 minuter
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgiven: maj 2020
Land: Sverige

Andra som skrivit om boken: Feministbiblioteket, Lotta Olsson (Dagens Nyheter), Johannas deckarhörna – se fler på Bokbloggar.se.

Veckans kulturfråga v. 42

Med anledning av förra veckans litterära priser, Nobelpriset och Årets bok, ställer Enligt O de här frågorna:

Vilken författare tycker du får för tok för lite uppmärksamhet?
Vad gör hen så bra?

En inte alldeles enkel fråga att svara på. Är det en författare som får för lite uppmärksamhet i betydelsen litterära priser eller topplisteplaceringar? Jag väljer att tolka det som litterära priser och eftersom jag har väldigt dålig koll på smal litteratur (om den inte redan uppmärksammats genom till exempel Nobelpriset), så väljer jag att fokusera på den lite bredare litteraturen, låt oss kalla den kvalitativ underhållning.

En författare som var väldigt i ropet för 15–20 år sen är Marian Keyes. Inte så att hon vann litterära priser, utan i ropet som i att hon var väldigt poppis. Sen hade hon måhända en lite svagare period (även om jag läst varenda roman hon gett ut), men nu är hon verkligen tillbaka i sin forna toppnivå. Faktiskt bättre än nånsin, tycker jag. De två senaste romanerna, På egen hand (The Break) och Vara Vuxen (The Grown Ups) har båda varit i absolut toppklass och jag förstår inte varför de inte uppmärksammats mer i prissammanhang, som Årets bok eller Comedy Women In Print Prize.

Hennes karaktärer är helt outstanding, att hon bara kan komma på alla dessa människors personligheter och öden. Den svarta humorn, det oväntade, allt gillar jag! Den senaste boken, The Grown Ups, var jag så sugen på att jag faktiskt läste den på engelska, vilket jag annars sällan gör. Wow. Vilken bok! Men what’s up med de svenska omslagen? Alltså nej, bara nej. Det här är relationsromaner som tar upp många tunga ämnen, dock med Keyes karaktäristiska svarta humor, det är ofta lite äldre huvudkaraktärer (40+) och långt ifrån någon glättig ung vuxen-roman. Jag vet inte ens om jag vill kalla hennes böcker för feelgood. Och så väljer Norstedts de här omslagen? Har de ens läst boken?

… och när jag ska söka efter de brittiska omslagen ser jag att The Break visst nominerats i ett litteraturpris, National Book Awards, som verkar motsvara ungefär Årets bok i Sverige. Jajja. Gott så!