Recension: Imamens fall av Nawal El Saadawi

Nawal Al Saadawi (Pressbild: San Cool)

”Att läsa böcker man inte förstår är det viktigaste en människa kan göra”, skrev Anna-Lena Laurén i DN i höstas och det är en fras jag återkommer till ofta under läsningen av Imamens fall av Nawal Al Saadawi.

Mitt sextonåriga jag hade lagt undan boken (eller aldrig valt den från första början) och sedan letat upp något mer lättsmält, något som jag kan förstå. Som vuxen och klokare så tänker jag två saker: 1) man måste inte förstå allt man läser och 2) det är bra att träna sina läsmuskler.

Handlingen i Imamens fall rör sig kring Bint Allah, imamens utomäktenskapliga dotter, när hon jagas och stenas. Vi befinner oss i ett icke namngivet land där imamen har både den religiösa som den politiska makten. Här finns också chefen för säkerhetspolisen, den store skriftställaren och ledaren för den officiella oppositionen som ser till att imamens makt bibehålls.

Jag ser vissa likheter med 1984 av George Orwell i beskrivningen av diktaturen. Men det här är en ganska mycket grymmare och mer våldsam bok. Språket och berättelsen böljar fram och tillbaka, vi återkommer om och om igen till samma händelse. Tror jag i alla fall. Berättarperspektivet skiftar mellan jag-form och tredje person och mellan olika personer, vilket är det som står i vägen för min förståelse av berättelsen. Fast jag tror mig ändå förstå andemeningen, vad El Saadawi vill säga med boken. Och det räcker faktiskt för att läsningen ska vara meningsfull.

Recension: Projekt jul av Cathy Bramley

Merry hade sett fram emot att tillbringa julen med pojkvännen Daniel, men efter ett misslyckat frieri blir hon ensam. Cole är även han ensam efter att hans ex flyttat med barnen till andra sidan jorden. Båda har på varsitt håll bestämt att julen är inställd i år. Så hur i hela världen kommer det sig att de plötsligt blir ansvariga för att arrangera stadens julfirande?

Om man kunde köpa julmys på burk så skulle etiketten se ut så här. I Projekt jul (Piratförlaget 2021) finns alla ingredienser som behövs för den mest utsökta lilla jul-cupcake. Till och med huvudkaraktärens namn Merry skapar julstämning. Och som om inte det vore nog tillverkar hon handgjorda doftljus under namnet Merry & Bright.

Ibland går allt lite väl enkelt, till och med för att vara en feelgoodroman där allt ju ska ordna sig på slutet. Men det gör liksom ingenting, för den här julkaramellen bjuder på en alldeles ljuvlig blandning av romantik och julmys. Det är en karamell utan mycket sälta eller tuggmotstånd, men åh så underbar! Ibland vill man bara läsa något härligt där allting går som det ska (och ingen blir sjuk i covid).

Recension: Vinnarna av Fredrik Backman

Två har gått sedan vi senast mötte invånarna i de hockeytokiga grannstäderna Björnstad och Hed som är varandras värsta fiende. I början av boken drabbas bygden av en storm, en älskad invånare dör och flera av de som lämnat skogen kommer tillbaka för begravningen. Sedan händer det väldigt mycket. Kärlek och hat, liv och död. Vinnarna är den sista boken i trilogin som inleddes med Björnstad.

Jag fängslas av handlingen. Älskar karaktärerna. Men. Och här finns ett stort men. Boken är för lång, mer än 700 sidor. Den är långrandig och under läsningen vill jag bara skrika ”Men kom till saken!”. Allt ska förklaras med långa resonemang och förnumstiga konstateranden om hur saker är. Och nästan varje gång Backman skriver om hur saker är, så står jag frågande. Jag håller inte med honom, kan inte relatera till något, utom när han skriver om känslan när man åker hem från BB med sitt nyfödda barn.

Om de långa förklaringarna hade skrivits som en inre monolog så hade jag stått ut med det. Men nu är det något slags allvetande berättare som i långa monologer mansplainar om diverse saker. Och när karaktärerna pratar så är dialogerna fulla av välformulerade oneliners och statements. Så pratar väl ingen utom möjligtvis rollfigurerna i tv-serien Grey’s Anatomy.

Varför läste jag en bok som jag blir så irriterad på? Jo, för i allt detta som jag avskyr så finns det en stark historia. Jag vill veta hur det ska gå för Maya, Ana, Benji, Bobo och de andra. Jag har läst de tidigare böckerna Björnstad och Vi mot dem och då måste jag ju läsa den tredje. Det är ju ändå den sista. Sen slipper jag läsa något av Fredrik Backman igen.

Det finns kapitel då han glimmar till. Som historien om Ruth och sättet han beskriver en relation så att man drar slutsatser som i nästa kapitel visar sig vara helt fel. Sådana tvister älskar man ju. Och journalisten som börjar gräva i en korruptionsskandal är bokens allra mest spännande historia.

Men sen har vi språket. Det är pratigt. Med ett mer kondenserat språk hade historien kunnat berättas på halva sidantalet. Det finns en fras som upprepas gång på gång:

Så vad är en familj? En hockeyklubb? Ett samhälle? De är summan av våra val. Vad är vi redo att offra för att skydda dem?

Allt. Bara allt.

Och igen:

Det enda som skilde dem åt var allt.

Till Fredrik Backmans försvar ska sägas att de allra mest störiga formuleringarna är betydligt färre än i första boken Björnstad.

Slutet på boken är ett fyrverkeri, en big bang och en värdig avslutning av serien. Även om jag stundtals störde mig enormt på boken, så gav den mig mycket.

(Det är elak recension, jag vet. Men Fredrik Backman är en hyllad författare som översatts till 40 språk, legat på New York Times bästsäljarlista med sex böcker, två av hans böcker har filmatiserats, en har blivit serie på HBO. Jag tänker att han kan ta det om han högst osannolikt skulle råka läsa den.)

Recension: Flicka, kvinna, annan av Bernardine Evaristo

Bernardine Evaristo är en av författarna jag ville läsa i Boktolvan och nu är den läst, den Bookerprisbelönade Flicka, kvinna, annan. Och vilken vindlande läsupplevelse.

Ramberättelsen, som upptar en väldigt liten del av bokens sidantal, kretsar runt den radikala pjäsförfattaren Amma som ska sätta upp en pjäs på National Theatre i London. Efter år av mindre, feministiska teatergrupper väntar nu det stora genombrottet.

Genom boken får vi följa tolv olika karaktärer, som på olika sätt hänger ihop, med släktband, vänskapsband, som skolkamrater eller arbetskamrater. Det de har gemensamt är att de alla är (födda som) kvinnor, de flesta av dem har rötter utanför Storbritannien – Nigeria, Etiopien, Karibien. Det är en väldigt intersektionell berättelse som tar upp många perspektiv – kön, genus, könsidentitet, klass och inte minst etnicitet och hudfärg. Det är på samma sätt en väldigt samtida berättelse om det nutida Storbritannien som en historisk släktkrönika genom hela det förra seklet.

”En imponerande, stark roman om svarta familjer i Storbritannien, om deras kamp, smärta, skratt, längtan och kärlek. Stilen är passionerad, rakbladsvass, full av energi och humor.”

Juryn för Bookerpriset

Flicka, kvinna, annan har ett väldigt speciellt språk, helt i avsaknad av punkter och stor bokstav. I stället skiljs meningarna åt med radbrytningar. I början var jag lite skeptisk till detta, men lugn – jag kom snabbt in i det och jag tycker att läsningen flöt på väldigt bra. Historien är så fängslande. På grund av det annorlunda upplägget började jag läsa boken i ganska små portioner, men efter någon veckas upphackad läsning fattade jag upplägget och började läsa den i större portioner.

Boken har en väldigt tydlig uppdelning med fyra längre kapitel som vardera följer tre kvinnor (en icke-binär) åt gången. De tre kvinnorna i varje kapitel hänger alla ihop på något sätt, mor–dotter, arbetskamrater, skolkamrater och så vidare. De dyker upp i varandras berättelser. Varje kapitel är nästan som en separat novell, men ändå inte – för på slutet knyts karaktärernas olika öden ihop genom ett femte kapitel och en epilog. Därför rekommenderar jag att läsa ett helt kapitel per dag, och avsluta med det femte kapitlet och epilogen.

Som ofta när jag läser böcker eller ser filmer med komplicerade samband önskar jag en karta eller ett släktträd som visar hur alla hänger ihop. Vilken tur att en läsare gjort en sådan, som författaren delat på sitt Twitter-konto. Observera SPOILER ALERT om du klickar dig vidare till släktträdet (läs boken först!): här finns det.

Flicka, kvinna, annan är en upplysande, fängslande, fantastisk berättelse. Läs den och njut!

Om boken

Titel: Flicka, kvinna, annan (Girl, Woman, Other på originalspråk)
Författare: Bernardine Evaristo
Översättare: Niclas Nilsson
Antal sidor: 439
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 24 juni 2021
Land: Storbritannien

Andra som skrivit om boken: Kristina Lindquist på Dagens Nyheter och Lottens Bokblogg.

Recension: Inte av denna världen av Yaa Gyasi

När vi skulle ha bokcirkelträff (via video såklart) och prata om Inte av denna världen av Yaa Gyasi berättade en av mina fellow bokcirklare att debuten Vända hem var en av hennes absolut bästa läsupplevelser någonsin. Jag kan säga att Inte av denna världen var en av mina absolut bästa läsupplevelser på länge, så hur bra kan inte hennes debut vara då? Den ska jag läsa snarast, men nu ska vi prata om Yaa Gyasis andra bok: Inte av denna världen.

I centrum för handlingen står Gifty, som studerar neurovetenskap på Stanford och försöker hitta ett botemedel mot beroende och depression. Brodern blev beroende av opioider och mamman deprimerad och lämnar knappt sängen.

Yaa Gyasi är precis som sina huvudkaraktärer född i Ghana men uppväxt i USA. Boken skildrar på ett väldigt initierat sätt vad det kan innebära att ha migrerat från Västafrika till USA. Vi får möta Gifty både i barndomens Alabama och som forskare på Stanford. Och vilken oerhört intressant forskning sedan! Efter att ha läst en rad böcker om hur hjärnan funkar av bland andra Anders Hansen så känner jag igen studierna och de delar av hjärnan som nämns. Väldigt glad blev jag att läsa att det är riktig forskning som refereras, nämligen Gyasis väns doktorsavhandling. Det ger boken en extra dimension och autenticitet.

Detta är dock inte en bok som främst handlar om hjärnforskning, utan mest av allt en bok om en lillasysters förtvivlade kamp för en storebror med en beroendesjukdom. Jag blev väldigt drabbad. Inte minst eftersom jag bara för några veckor sen lyssnade på Kajsas berättelse om sin lillebror som gick bort i en överdos för tre år sen. Vi kommer från samma stad och hennes lillebror gick på samma skola som mig, i det tryggaste villaområdet man kan tänka sig. Det är lätt att tänka att drogberoende drabbar fattiga invandrare i USA men drogerna finns tyvärr överallt, och inkörsporten kan vara receptbelagd smärtstillande medicin, tillverkad av pengahungriga läkemedelsbolag. Det är sorgligt på så många plan.

Om boken

Titel: Inte av denna världen (Transcendent Kingdom)
Författare: Yaa Gyasi
Översättare: Inger Johansson
Antal sidor: 280
Förlag: Norstedts
Utgiven: 23 september 2020 (i original 2020)
Land: Ghana/USA

Andra som skrivit om boken: Dagens Nyheter och Feministbiblioteket.

Böckerna jag vill läsa i jul

Som den julälskare jag är så är jag väldigt glad att jul-litt, julböcker, christmas-lit eller vad vi ska kalla genren har blivit så stort. Utöver feelgoodgenren finns det många fler böcker som utspelar sig under julen, så det finns massor av bra läsning som räcker hela december.

Jag började redan nu i november (novent) med En skugga blott av Maria Lang, som utspelar sig under slutet av november och till och med mitten av december. När det gäller Maria Lang så finns den ultimata Maria Lang-kalendern hos Fiktiviteter och flera bra listor (bland annat i tidsordning!) finns hos Det här har jag läst. Jag försöker läsa böckerna i säsong men givetvis också i ordning från den första till den sista boken, vilket blir en eller två böcker per år fram till år 2043 …

Här om dagen började jag lyssna på nästa julbok i listan, Vinterbröllop av Sarah Morgan. Sedan kommer vi snart in i december och då tänkte jag lyssna på Jul i fågelkärr av Ann-Charlotte Persson som är en julkalender i 24 avsnitt.

Jag borde också hinna med att läsa några böcker under adventsmånaden och ser mycket fram emot Julen enligt Julia av Kristin Emilsson och En oönskad julklapp av Sara Molin, som är två författare vars tidigare böcker jag läst och uppskattat mycket. Kring Lucia tänkte jag slå till med Vintereld av Anders de la Motte som handlar om ett brott som begås just den 13 december.

Paus i karriären av Maria Parkhede och Tolv hjärtan till jul av Jenny Bayliss är två andra böcker som jag är nyfiken på.

I mellandagarna tänkte jag mysa i soffan med klassikern Unga kvinnor av Louisa May Alcott, som i alla fall inleds i juletid. Kanske krönt med filmen från förra året med bland andra Emma Watson och Meryl Streep?

Slutligen, på nyårsafton vill jag gärna börja läsa Flera sidor av oss av Karin Wallén, som inleds nyårsafton 1999 och utspelar sig under det nya millenniets första år.

Vad vill du läsa i jul?