En av böckerna som nominerades till Augustpriset i fackboksklassen är Svart historia av Amat Levin (Natur & Kultur). Amat Levin har tidigare utkommit med Slumpens barn – den osannolika berättelsen om när Sverige mötte Gambia. I Svart historia tar han ett bredare grepp – boken tar upp den afrikanska kontinentens historia från 5 000 år sedan fram till i dag och svarta människors historia inte bara i Afrika, utan också Nordamerika, Sydamerika, Karibien, Europa och till och med Asien.
Tidiga kungariken, folkvandringar, den transatlantiska slavhandeln, Belgiens övergrepp i Kongo, 1900-talets medborgarrättsrörelse i USA, Cecil Rhodes, tidigare koloniers självständighetsprocesser, krig, folkmord och uppfinnaren Valerie Thomas – ni förstår bredden på den här drygt 450 sidor långa och mycket mastiga boken.
Jag är imponerad över mängden stoff som Amat Levin bearbetat, valt ut, valt bort och fått ihop till en bok som hänger ihop med en någorlunda röd tråd. Kapitlen kommer i en logisk ordning och följer en lös kronologi. Personer och platser återkommer och en del större skeenden berättas i flera kapitel – som de fyra delarna om Liberias historia. Samtidigt är det ett nästan omöjligt uppdrag att berätta den svarta historien i en enda bok. En del händelser och personer berörs mycket kortfattat och jag tror att boken hade tjänat på att några av dessa kapitel strukits. En noggrannare korrekturläsning hade också suttit väl på plats.
Trots spretigheten är det ändå ett lyckat bokprojekt. Jag tror att det är smart att väva samman stora, politiska skeenden och konflikter – med mer hoppfulla, korta och kärnfulla berättelser om betydelsefulla svarta personer i historien. Berättelsen om till exempel Nat King Cole säger något om de stora skeendena i USA:s 1900-tal. De ofta korta kapitlen om intressanta och betydelsefulla människor gör också kapitlen om folkmord och övergrepp mer uthärdliga. Exemplen om européers övergrepp på Afrikas befolkning är oräkneliga. Som den belgiske kungen Leopold II:s brutala styre i Kongo, den brittiska affärsmannen Cecil Rhodes övergrepp i landet som namngavs efter honom själv – Rhodesia och de människozoon med svarta människor som visades upp i Stockholm på 1930-talet. Här får vi syn på den kolonialism och rasism som frodats även i Sverige.
Jag hoppas att Amat Levin skriver fler böcker i ämnet svart historia. Här finns stoff till ett mångårigt författarskap och många berättelser som förtjänar fördjupning.
Betyg: 4 av 5