I år har jag utmanat mig att läsa böcker från minst 12 olika årtionden. 2020- och 2010-talet gick av bara farten och hittills har jag läst böcker från sex olika årtionden till.
Hittills har jag läst böcker från de här årtiondena:
- 1940-talet
- 1960-talet
- 1970-talet
- 1980-talet
- 1990-talet
- 2000-talet
- 2010-talet
- 2020-talet.
Jag räknar alltid det år som boken kom ut på sitt originalspråk för första gången, även om jag läser en översättning som kommit ut ett senare decennium.
För mig är en utmaning ett perfekt sätt att komma till skott och läsa de där klassikerna som man alltid tänkt läsa. Och att ha en årtalsutmaning, i stället för att ge sig i kast med genren klassiker, gör att man slipper fundera på om boken x kan räknas som en klassiker eller ej. Är en Augustprisbelönad roman från 1990-talet ”en modern klassiker” eller räknas en populär femtiotalsdeckare till klassikerna? Jag behöver inte fundera, för det enda som räknas är årtalet.
De här böckerna vill jag gärna läsa i sommar:
- ”Pengar” av Victoria Benedictsson (1880-tal)
- ”Pennskaftet” av Elin Wägner (1910-tal) – ihop med den nyutkomna biografin ”Den besvärliga Elin Wägner” av Ulrika Knutson
- ”Löwensköldska ringen” av Selma Lagerlöf (1920-tal)
- ”Den blå rullgardinen” av Agnes von Krusenstjerna (1930-tal)
- ”Inte flera mord!” av Maria Lang (1950-tal)
(Ja, jag vet att det är fem böcker på listan, men om någon är alltför tung att ta sig igenom så har jag en i reserv…)
Förutom att böckerna lätt hittas på bibliotek så kan jag tipsa om Litteraturbanken. Där finns otroligt mycket äldre svensk litteratur, helt gratis att ladda ner som epub-filer till läsplattan. Litteraturbanken är ett projekt som bland andra Kungl. biblioteket, Svenska Akademien och Göteborgs universitet står bakom.
Något som dock slog mig när jag hade laddat ner Victoria Benedictssons ”Pengar” efter att ha börjat läsa den på min Storytel Reader är att språket skiljer sig. Litteraturbankens version förefaller vara en originalversion med gamla stavningsregler och pluralböjning av verb (gingo!), medan utgåvan som finns hos Storytel (utgiven av Modernista) har moderniserad stavning.
Byn egde icke mer än en enda gata, om den ens kunde hedras med detta namn, ty den var helt enkelt en mindre väg, utan spår af stenläggning, och oförsvarligt illa hållen. Vid ena sidan lågo en fem, sex dåliga hus i en rad, vid den andra sågos några bondgårdar, på så långt afstånd ifrån hvarandra, att en temligen stor trädgård fick plats emellan dem.
Utdrag från utgåva utgiven av C. E. Fritze’s K. Hofbokhandel 1885
Byn ägde icke mer än en enda gata, om den ens kunde hedras med detta namn, ty den var helt enkelt en mindre väg, utan spår av stenläggning, och oförsvarligt illa hållen. Vid ena sidan låg en fem, sex dåliga hus i en rad, vid den andra sågs några bondgårdar, på så långt avstånd ifrån varandra, att en tämligen stor trädgård fick plats emellan dem.
Utdrag från utgåva utgiven av Modernista 2014
Vad tycker du, ”ska” man läsa originalutgåvan med originalstavning eller är det okej att läsa den moderniserade varianten?
