Veckans kulturfråga v. 2 2021

Veckans kulturfråga hos Enligt O handlar om läsning jorden runt. Precis som Linda brukar även jag sikta på att läsa böcker av författare från många olika länder.

Vilket mer ovanligt litteraturland läser du gärna böcker från?
Utöver Sverige, Storbritannien och USA som jag, precis som många andra svenskar, läser mest från så har jag läst en hel del böcker från Nigeria de senaste åren. Nigeria är ett land med många kända författare och där finns både klassiker (Chinua Achebe till exempel) och nyare litteratur att läsa. Kanske är det inte så konstigt att landet fostrat många litterära giganter med tanke på att det är Afrikas folkrikaste land med sina 195 miljoner invånare.

Vilken författare från detta land vill du tipsa om?
Min personliga favorit från Nigeria är Chimamanda Ngozi Adichie. Jag har läst En halv gul sol och Americanah och tyckte att båda böckerna var otroligt bra. Chimamanda Ngozi Adichie är väl vad man skulle kunna kalla en litterär superstjärna och många har nog läst henne, så utöver henne vill jag också tipsa om Ayòbámi Adébáyò som också kommer från Nigeria.

Veckans kulturfråga v. 42

Med anledning av förra veckans litterära priser, Nobelpriset och Årets bok, ställer Enligt O de här frågorna:

Vilken författare tycker du får för tok för lite uppmärksamhet?
Vad gör hen så bra?

En inte alldeles enkel fråga att svara på. Är det en författare som får för lite uppmärksamhet i betydelsen litterära priser eller topplisteplaceringar? Jag väljer att tolka det som litterära priser och eftersom jag har väldigt dålig koll på smal litteratur (om den inte redan uppmärksammats genom till exempel Nobelpriset), så väljer jag att fokusera på den lite bredare litteraturen, låt oss kalla den kvalitativ underhållning.

En författare som var väldigt i ropet för 15–20 år sen är Marian Keyes. Inte så att hon vann litterära priser, utan i ropet som i att hon var väldigt poppis. Sen hade hon måhända en lite svagare period (även om jag läst varenda roman hon gett ut), men nu är hon verkligen tillbaka i sin forna toppnivå. Faktiskt bättre än nånsin, tycker jag. De två senaste romanerna, På egen hand (The Break) och Vara Vuxen (The Grown Ups) har båda varit i absolut toppklass och jag förstår inte varför de inte uppmärksammats mer i prissammanhang, som Årets bok eller Comedy Women In Print Prize.

Hennes karaktärer är helt outstanding, att hon bara kan komma på alla dessa människors personligheter och öden. Den svarta humorn, det oväntade, allt gillar jag! Den senaste boken, The Grown Ups, var jag så sugen på att jag faktiskt läste den på engelska, vilket jag annars sällan gör. Wow. Vilken bok! Men what’s up med de svenska omslagen? Alltså nej, bara nej. Det här är relationsromaner som tar upp många tunga ämnen, dock med Keyes karaktäristiska svarta humor, det är ofta lite äldre huvudkaraktärer (40+) och långt ifrån någon glättig ung vuxen-roman. Jag vet inte ens om jag vill kalla hennes böcker för feelgood. Och så väljer Norstedts de här omslagen? Har de ens läst boken?

… och när jag ska söka efter de brittiska omslagen ser jag att The Break visst nominerats i ett litteraturpris, National Book Awards, som verkar motsvara ungefär Årets bok i Sverige. Jajja. Gott så!

Veckans kulturfråga v. 41

Veckans kulturfråga hos Enligt O är:

Vem är din favorit bland tidigare Nobelpristagare i litteratur? 

Ja, låt oss kika på listan över alla pristagare och vilka jag läst. Från måsteläsningen av John Steinbeck i högstadiet (ingen favorit) och Selma Lagerlöf som jag både läst i gymnasiet och sedan en radda böcker till. Alice Munro som jag trodde att jag skulle gilla och jag fattar ju varför hon fick priset men jag hade svårt för att komma in i läsningen av hennes noveller. Albert Camus (åter) aktuella Pesten som jag läste i våras och Svetlana Aleksijevitjs oerhört starka Kriget har inget kvinnligt ansikte var väldigt bra.

Men om jag nu ska välja en författare och ett helt författarskap så väljer jag Selma Lagerlöf. För hennes böcker såklart men också för att hon var en pionjär på många sätt, vilket skildras oerhört fint och kunnigt av Anna-Karin Palm i biografin Jag vill sätta världen i rörelse. Kejsarn i Portugallien var min första bekantskap med henne i gymnasiet och jag minns att jag tyckte om boken trots att den var så gammal. Gösta Berlings saga läste jag häromåret och den var ju svårbegriplig och mycket speciell. I sommar läste jag de två första delarna i trilogin Löwensköldska ringen och det är nog mina Selma-favoriter hittills!

Veckans kulturfråga v. 40

Enligt O ställer varje onsdag en fråga och i dag handlar det om platser för läsning:

Var läser du helst? Vilka tillbehör behövs för att skapa den perfekta lässtunden? 

Den perfekta lässtunden är nog på en strand eller vid poolen, under ett parasoll, i Grekland. Så att det är sådär härligt varmt att det är alldeles perfekt temperatur i skuggan. Och nära vattnet så att man kan svalka sig då och då. Men perfekt är det ju sällan. Som småbarnsförälder är läsningen dessutom oftast förpassad till kvällar.

I den vanliga vardagen läser jag gärna i sängen på kvällen innan jag ska somna. Tyvärr vill ögonen ofta falla ihop innan jag läst så länge som jag skulle önska – men å andra sidan har jag väldigt svårt att somna om jag inte läser alls så läsning i sängen är grejen.

I vardagsrummet har vi en väldigt skön fåtölj med fotpall. Där dukar jag gärna fram en kopp te eller kaffe och sätter mig och läser. Det är en trevlig plats med uppsikt över hela vardagsrummet och man kan vara lite halvsocial sådär med maken när han tittar på tv.

Det viktigaste för en bra lässtund är att man sitter riktigt bekvämt! Inför denna hemmasommar har vi därför köpt en liten soffa till balkongen. Under sänghimlen på balkongen trivs jag väldigt, väldigt bra, ända tills grannarna börjar röka. Då måste man snabbt springa in. Att läsa utomhus är härligt men också förenat med en massa besvär. Förutom rökande grannar kan man ju råka på vind, regn, för kallt eller för varmt väder. Eller för stark sol eller insekter. Alltså, inomhus är ändå att föredra för en riktigt bekväm lässtund.

Till läsningen behövs såklart bra belysning, gärna en filt och en kopp te också. Inför att vi skulle få vårt andra barn köpte jag en läsplatta (och ett halvår senare en läsplatta till!) och det är nog min bästa läs-investering någonsin. Nu behöver jag inte begränsas av sovande barn som blir störda av lampan, eller sovande partners för den delen heller. Det ger en annan känsla än att läsa på papper förstås, men läsplattorna har gett mig lässtunder i vardagen som inte hade varit möjliga annars. Jakten på den perfekta lässtunden i all ära, men att hitta tid för läsning i en späckad vardag är good enough.

Tänk snabbt! (vecka 26)

Linda på Enligt O har en rolig bloggutmaning där man ska välja mellan två olika ord. Jag hänger på!

badare eller badkruka? Jag var en riktig badare tills jag blev vuxen. De senaste 10–15 åren har jag varit en riktig badkruka. Men det bestämde jag mig för att ändra på förra året. Livet är för kort för att inte bada!

hav eller sjö? Jag väljer nog båda. Hav för att det är lite härligare och sjö för att det oftast är lite varmare i vattnet.

färskpotatis eller nypotatis? Jag säger definitivt färskpotatis!

Dublin Murders eller Morden i Helsingør? Är det något jag har prioriterat bort i småbarnsvardagen så är det tv-serier. Jag och maken försöker titta på en film eller tv-serie på fredagarna men därifrån till att ha koll på allt nytt som släpps är det långt, så jag hade faktiskt inte hört talas om någon av serierna. Jag tackar för tipsen och ska titta på Morden i Helsingør snarast, för jag ääälskar danska krimserier!

Dockorna som följetong eller vänta på boken? Jag började lyssna på den första delen i DN:s app och det verkar verkligen lovande, men att det bara släpps en del om dagen som bara finns att lyssna på i fem dagar, nej det blir för oflexibelt. Jag vill kunna lyssna när jag vill och hur länge jag vill! Jag väntar på boken.

> Här hittar du frågorna om du vill vara med!