Bernardine Evaristo är en av författarna jag ville läsa i Boktolvan och nu är den läst, den Bookerprisbelönade Flicka, kvinna, annan. Och vilken vindlande läsupplevelse.
Ramberättelsen, som upptar en väldigt liten del av bokens sidantal, kretsar runt den radikala pjäsförfattaren Amma som ska sätta upp en pjäs på National Theatre i London. Efter år av mindre, feministiska teatergrupper väntar nu det stora genombrottet.
Genom boken får vi följa tolv olika karaktärer, som på olika sätt hänger ihop, med släktband, vänskapsband, som skolkamrater eller arbetskamrater. Det de har gemensamt är att de alla är (födda som) kvinnor, de flesta av dem har rötter utanför Storbritannien – Nigeria, Etiopien, Karibien. Det är en väldigt intersektionell berättelse som tar upp många perspektiv – kön, genus, könsidentitet, klass och inte minst etnicitet och hudfärg. Det är på samma sätt en väldigt samtida berättelse om det nutida Storbritannien som en historisk släktkrönika genom hela det förra seklet.
”En imponerande, stark roman om svarta familjer i Storbritannien, om deras kamp, smärta, skratt, längtan och kärlek. Stilen är passionerad, rakbladsvass, full av energi och humor.”
Juryn för Bookerpriset
Flicka, kvinna, annan har ett väldigt speciellt språk, helt i avsaknad av punkter och stor bokstav. I stället skiljs meningarna åt med radbrytningar. I början var jag lite skeptisk till detta, men lugn – jag kom snabbt in i det och jag tycker att läsningen flöt på väldigt bra. Historien är så fängslande. På grund av det annorlunda upplägget började jag läsa boken i ganska små portioner, men efter någon veckas upphackad läsning fattade jag upplägget och började läsa den i större portioner.
Boken har en väldigt tydlig uppdelning med fyra längre kapitel som vardera följer tre kvinnor (en icke-binär) åt gången. De tre kvinnorna i varje kapitel hänger alla ihop på något sätt, mor–dotter, arbetskamrater, skolkamrater och så vidare. De dyker upp i varandras berättelser. Varje kapitel är nästan som en separat novell, men ändå inte – för på slutet knyts karaktärernas olika öden ihop genom ett femte kapitel och en epilog. Därför rekommenderar jag att läsa ett helt kapitel per dag, och avsluta med det femte kapitlet och epilogen.
Som ofta när jag läser böcker eller ser filmer med komplicerade samband önskar jag en karta eller ett släktträd som visar hur alla hänger ihop. Vilken tur att en läsare gjort en sådan, som författaren delat på sitt Twitter-konto. Observera SPOILER ALERT om du klickar dig vidare till släktträdet (läs boken först!): här finns det.
Flicka, kvinna, annan är en upplysande, fängslande, fantastisk berättelse. Läs den och njut!
