I dag är det 1 december och därmed går startskottet för julens läsning. Tips på nyutkomna böcker med jultema hittar du här. För egen del så planerar jag att läsa en klassiker, fyra nya feelgoodromaner och en klassisk pusseldeckare.
Unga kvinnor av Louisa May Alcott Jag vet inte om den här romanen, först utgiven 1868, verkligen kan räknas som en julbok men faktum är att det är juletider när boken inleds. Därför platsar den fint på listan. Efter att jag läst boken vill jag gärna se filmen, med bland andra Meryl Streep och Emma Watson i rollerna.
En oönskad julklapp av Sara Molin Den här boken (av författaren till Som en öppen bok som jag tyckte mycket om) hade jag på listan redan förra året, men då hanns den inte med. Den får självklart en ny chans i år!
Allt jag önskar mig till jul av Joanna Bolouri Jag tyckte väldigt mycket om Jag kommer hem till jul och den här boken verkar ha precis samma brittiska romcom-charm som jag älskar.
En storm i juletid av Camilla Davidsson Stockholm, författardrömmar, romantik och julmys – jag tror inte att det kan bli fel.
Projekt jul av Cathy Bramley Merry är ensam och hemlös inför julen, efter att misslyckat frieri. Cole är nyskild och saknar sina barn som flyttat till Kanada med sin mamma. Då får de uppdraget att arrangera stadens julfirande. Upplagt för julstämning!
Tragedi på en lantkyrkogård av Maria Lang Enligt Maria Lang-kalendern är det mellan jul och nyår som denna pusseldeckare utspelar sig, varför den blir ett utmärkt val i mellandagarna.
Två har gått sedan vi senast mötte invånarna i de hockeytokiga grannstäderna Björnstad och Hed som är varandras värsta fiende. I början av boken drabbas bygden av en storm, en älskad invånare dör och flera av de som lämnat skogen kommer tillbaka för begravningen. Sedan händer det väldigt mycket. Kärlek och hat, liv och död. Vinnarna är den sista boken i trilogin som inleddes med Björnstad.
Jag fängslas av handlingen. Älskar karaktärerna. Men. Och här finns ett stort men. Boken är för lång, mer än 700 sidor. Den är långrandig och under läsningen vill jag bara skrika ”Men kom till saken!”. Allt ska förklaras med långa resonemang och förnumstiga konstateranden om hur saker är. Och nästan varje gång Backman skriver om hur saker är, så står jag frågande. Jag håller inte med honom, kan inte relatera till något, utom när han skriver om känslan när man åker hem från BB med sitt nyfödda barn.
Om de långa förklaringarna hade skrivits som en inre monolog så hade jag stått ut med det. Men nu är det något slags allvetande berättare som i långa monologer mansplainar om diverse saker. Och när karaktärerna pratar så är dialogerna fulla av välformulerade oneliners och statements. Så pratar väl ingen utom möjligtvis rollfigurerna i tv-serien Grey’s Anatomy.
Varför läste jag en bok som jag blir så irriterad på? Jo, för i allt detta som jag avskyr så finns det en stark historia. Jag vill veta hur det ska gå för Maya, Ana, Benji, Bobo och de andra. Jag har läst de tidigare böckerna Björnstad och Vi mot dem och då måste jag ju läsa den tredje. Det är ju ändå den sista. Sen slipper jag läsa något av Fredrik Backman igen.
Det finns kapitel då han glimmar till. Som historien om Ruth och sättet han beskriver en relation så att man drar slutsatser som i nästa kapitel visar sig vara helt fel. Sådana tvister älskar man ju. Och journalisten som börjar gräva i en korruptionsskandal är bokens allra mest spännande historia.
Men sen har vi språket. Det är pratigt. Med ett mer kondenserat språk hade historien kunnat berättas på halva sidantalet. Det finns en fras som upprepas gång på gång:
Så vad är en familj? En hockeyklubb? Ett samhälle? De är summan av våra val. Vad är vi redo att offra för att skydda dem?
Allt. Bara allt.
Och igen:
Det enda som skilde dem åt var allt.
Till Fredrik Backmans försvar ska sägas att de allra mest störiga formuleringarna är betydligt färre än i första boken Björnstad.
Slutet på boken är ett fyrverkeri, en big bang och en värdig avslutning av serien. Även om jag stundtals störde mig enormt på boken, så gav den mig mycket.
(Det är elak recension, jag vet. Men Fredrik Backman är en hyllad författare som översatts till 40 språk, legat på New York Times bästsäljarlista med sex böcker, två av hans böcker har filmatiserats, en har blivit serie på HBO. Jag tänker att han kan ta det om han högst osannolikt skulle råka läsa den.)
Hösten är en hektisk tid för litteraturpriser. Allt från Nobelpriset i litteratur till Årets bok. Pristagare (och nominerade!) är vad min läsning i november ska fokusera på.
För att få så varierad läsning som möjligt kommer jag att välja böcker från dessa fyra svenska priser:
Nobelpriset i litteratur
Augustpriset
Årets bok
Svenska Deckarakademins priser till bästa kriminalroman.
Nobelpriset i litteratur
Den 7 oktober fick vi reda på att Abdulrazak Gurnah tilldelas 2021 års Nobelpris i litteratur. Eftersom jag var snabb med att reservera hans Den sista gåvan på biblioteket läste jag den redan i oktober, vilket inte var så tokigt eftersom jag då kunde lägga till ett nytt land i min jorden runt-läsning: Tanzania.
I november vill jag gärna läsa tre olästa pristagare som redan står i min bokhylla, varav två diktsamlingar: Tomas Tranströmer (vars bok Sorgegondolen också belönades med Augustpriset 1996), Louise Glück och Toni Morrison. Tegelstenen Doktor Zjivago påbörjade jag redan i oktober för att kunna lägga till Ryssland bland lästa länder, men den passar fint även i november eftersom Boris Pasternak tilldelades Nobelpriset 1958. Och så vill jag gärna läsa Olga Tokarczuk om jag hinner.
Augustpriset
Den 19 oktober tillkännagavs de nominerade till Augustpriset. Bland de nominerade hittar jag få böcker som jag vill läsa, allt känns så pretto. Läs bara motiveringarna: ”en mångbottnad idéroman”, ”en tät och lyrisk roman”, ”Anders Cullhed [har] levererat en lika vitter som koncis framställning”, ”De mustiga, myllrande Stockholmsskildringarna levandegör en svunnen tid och väcker pockande frågor”.
Utanför romangenren finns dock ett par guldkorn. En bok jag är väldigt sugen på att läsa är Mats Jonssons serieroman När vi var samer, som är nominerad i den skönlitterära klassen. Och kanske fackboken Dolda gudar. En bok om allt som inte går förlorat i en översättningav Nils Håkanson liksom skildringen av gruvsamhället Boliden, Mönstersamhället, av Anneli Rogeman.
Den 22 november koras vinnarna.
Årets bok
Vinnaren av Årets bok korades den 8 oktober och det blev Stöld av Ann-Helén Laestadius, som stått på min att läsa-lista sen den släpptes . Bland de tolv som var nominerade läser jag gärna också Rotvälta av Tove Alsterdal, Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson och Flickan som fick en röst av Abi Daré.
Svenska deckarakademins pris för bästa kriminalroman
Och sist, men inte minst, i slutet av november delar Svenska Deckarakademin ut priserna Bästa svenska kriminalroman, Bästa till svenska översatta kriminalroman, Bästa svenska debut och Spårhunden till bästa barn- och ungdomsdeckare.
Av de nominerade har jag redan läst Polcirkeln av Liza Marklund och Fädernas missgärningar av Åsa Larsson som båda var fantastiska. Pestön av Marie Hermansson känns lockande, men då känns det som att jag måste läsa den första boken, Den stora utställningen, först. En av de översatta titlarna, När kungen dör av finska Elina Backman, läser jag väldigt gärna.
Bland debutanterna finns tre böcker som jag är riktigt nyfiken på. Alla utspelar sig på för mig bekanta orter där jag tillbringat mer eller mindre tid. I Där isarna råmar av Jennie Lundgren & Ulrika Lundgren Lindmark får vi följa en polis i Kalix, Sara Strömbergs Sly utspelar sig i Åre och i Återvändaren av Anders Sundkvist är handlingen förlagd till min hemstad Luleå.
Vinnarna offentliggörs 19–21 november.
Läslistan
Sorgegondolen av Tomas Tranströmer
Ararat av Louise Glück
Älskade av Toni Morrison
Doktor Zjivago av Boris Pasternak
Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk
När vi var samer av Mats Jonsson
Dolda gudar. En bok om allt som inte går förlorat i en översättning av Nils Håkanson
Mönstersamhället av Anneli Rogeman
Stöld av Ann-Helén Laestadius
Rotvälta av Tove Alsterdal
Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson
Flickan som fick en röst av Abi Daré
När kungen dör av Elina Backman
Där isarna råmar av Jennie Lundgren & Ulrika Lundgren Lindmark
Sly av Sara Strömberg
Återvändaren av Anders Sundkvist
En lång radda böcker som inte kommer hinna läsas på en månad, men detta är något att utgå ifrån. Jag anar ett visst Norrlandstema bland de böcker jag valt ut – och överlag, visst befinner sig Norrland och landsbygden i ett slags litterär renässans?
Oktober är till ända och under månaden har jag hunnit med sex nya litteraturländer i min jorden runt-läsning. Bland dem en schweizisk deckare som utspelar sig på den amerikanska östkusten, en syrisk diktsamling och en bok av årets Nobelpristagare Abdulrazak Gurnah.
Här ser ni en jämförelse mellan vilka länder jag hade läst något från till och med september och hur det ser ut efter en månads jorden runt-läsning. Dra i reglaget så ser ni skillnaden!
De nya länderna jag läst något från
🇨🇭 Schweiz: Sanningen om fallet Harry Quebert av Joël Dicker En riktigt bra kriminalroman om en hyllad författare, hans lärljunge och ett gammalt mordfall, som utspelar sig i New England, USA.
🇻🇳 Vietnam: När bergen sjunger av Nguyễn Phan Quế Mai En grym (i ordets äldre bemärkelse) episk berättelse om en familj i Vietnam och de övergrepp som skett mot landets folk: från Frankrike, Japan, USA och olika fraktioner och regimer inom landet. Jag lyssnade på en i en fantastisk uppläsning av Anna Maria Käll.
🇸🇾 Syrien: Den förälskade stenens tid av Adonis När jag såg att Adonis förekom i Nobelprisspekulationerna reserverade jag ett ex av diktsamlingen Den förälskade stenens tid. Jag är antagligen en för ovan poesiläsare, men den här boken var ingenting för mig.
🇹🇿 Tanzania: Den sista gåvan av Abdulrazak Gurnah Så tillkännagavs Nobelpristagaren i litteratur och det blev Abdulrazak Gurnah från Zanzibar (Tanzania). Här kom mina fördomar om svåra litteraturpristagare på skam, för det här var en väldigt lättillgänglig roman, en riktigt bra läsupplevelse. Här har jag skrivit mer om boken.
🇨🇳 Kina: Andrum : Skapa ett organiserat och harmoniskt hem av Lu Wei Den här boken i genren ”rensa och ordna hemma” av bostadsdesignern Lu Wei lånade jag på biblioteket utan en tanke på att boken var skriven av en kinesisk författare. Det visade sig vara en riktigt bra bok som handlade om mer än att rensa, utan helt enkelt att få till ett harmoniskt hem med hjälp av inredning och förvaringslösningar, utifrån de förutsättningar man har. Boken utgår mycket från kinesiska förutsättningar, vilket också gav en inblick i hur man lever och bor i Kina.
🇭🇹 Haiti: Att skörda ben av Edwidge Danticat En bok som liknar När bergen sjunger i det att den handlar om en ung kvinna, krig och konflikter och flykt till fots. Haiti är precis som Vietnam ett land med en konfliktfylld historia, tidigare fransk koloni och har varit ockuperat av USA. Att skörda ben utspelar sig under Persiljemassakern, vars namn kommer sig av att dominikanska soldater bad människor uttala det spanska ordet för persilja, vilket de kreoltalande haitierna hade svårt för. På så sätt finns en koppling till den bibliska historien om när efraimiterna skulle vandra över floden Jordan och ombads uttala ordet schibbolet, vilket också blivit ett begrepp inom språksociologin. Jag tyckte om boken, men efter flera böcker om historiens grymheter behöver jag något mer upplyftande att läsa.
När pristagaren av Nobelpriset i litteratur tillkännagavs för knappt två veckor sen var jag snabb med att reservera ett av de få exemplaren av Abdulrazak Gurnahs roman Den sista gåvan. Jag vet inte vad jag hade väntat mig (något tungt, antar jag), men när jag började läsa boken tog det bara ett par dagar så var den utläst.
Det här är verkligen en berättelse, och inte ett formmässigt litterärt experiment. Och temat i boken är relaterbart, det är inte en gammal gubbe typ Horace Engdahl som filosoferar på sin kammare. Det handlar om familjerelationer, att vara ung vuxen, om åldrande. Om migration och rotlösheten den medför. Det finns till och med ett metoo-tema här och kvinnoporträtten är så trovärdigt skrivna att jag nästan börja misstänka att Abdulrazak Gurnah har en fru som skrivit boken åt honom (som i en fiktiv bok om en annan litterär pristagare). Nej, skämt åsido – en bra författare kan berätta trovärdigt även om människor som inte liknar en själv och det har han lyckats med.
Jag är väldigt glad att jag lyckades knepa åt mig ett exemplar från biblioteket – det här var verkligen en bra bok. Inte en bok som jag är glad att kunna ”bocka av”, utan på riktigt en bra läsupplevelse.
Och eftersom författaren kommer från Zanzibar (som är en del av Tanzania) passade boken utmärkt att läsa som en del av min jorden runt-läsning i oktober.
Ett säkert tecken på att julen närmar sig är alla julböcker, Christmas-lit, som förlagen ger ut. Här är årets färska julböcker som jag blev sugen på att läsa!
