Som om Marianne Jidhoff, Torsten Ehn och Augustin Madrid flyttat till Österlen, med inspiration från pusseldeckardrottningarna Agatha Christie och Maria Lang. Lite så känns Anders de la Motte och Måns Nilssons Döden går på visning, den första delen i deras gemensamma serie Morden på Österlen.
Stjärnmäklaren Jessie Anderson hittas mördad i samband med en visning av exklusivt nybygge vid havet. Den trubbiga, lokala polisutredaren Tove Esping sätts att utreda fallet men får hjälp av den eleganta Stockholmspolisen Peter Vinston, som är i Skåne för att hälsa på sin dotter och exfru.
Själva deckargåtan är lagom spännande och lagom oblodig. Den stora behållningen är stämningen och miljöerna. Ofta brukar jag gilla att läsa underhållningslitteratur i säsong, men undrar om inte denna soliga Österlenpärla gör sig allra bäst en regnig oktobervecka?
En småputtrig och väldigt skånsk deckare med excentriska personligheter och ett riktigt Mordet på Orientexpressen-slut. Inte dumt alls.
Den nyskilda politikern Stina Bodén kontaktar sin granne och åklagaren Alexandra Baranski efter att ha blivit utsatt för utpressning. Hon misstänker att det är hennes nya förälskelse som hon mött via en dejtingsida som ligger bakom hoten. Samtidigt försöker änklingen Alain Paulsson hitta kärleken på nytt efter att hustrun gått bort. Hela livet har han dolt sin läggning men nu är han redo att börja nätdejta.
På Östermalm jobbar Marianne Jidhoffs särskilda utredningsgrupp vidare med de känsligaste fallen medan kriminalkommissarie Thorsten Ehn gått vidare till att undervisa på Polishögskolan efter att han och Marianne äntligen blivit ett par.
Det är ett kärt återseende att få träffa Marianne, Thorsten, Augustin och de andra karaktärerna, som börjar kännas lite som ens vänner. Jag älskar att vara i Marianne Jidhoffs värld av eleganta brott, chokladpraliner från Ejes och extravaganta miljöer. Och det är ju också det som är den stora behållningen med boken. I just Elva änkors man är det verkligen relationerna som står i fokus och som är det riktigt intressanta. Brotten hamnar lite i skymundan och själva kriminalintrigen i Elva änkors man är inte den starkaste i serien.
Underhållningsvärdet är högt. Men jag har några invändningar. Stundtals känns det lite som att Elva änkors man hafsats igenom väl fort. För det första: kriminalintrigen. När det bara återstår ett tiotal sidor återstår det fortfarande ganska mycket utredning – men i stället knyts historien ihop väldigt fort. För det andra: språket. Jag saknar en redaktörs rödpenna här. Ordet varefter upprepas gång på gång, liksom samt (vilket jag anmärkt på tidigare). Särskilt störande är ordet samt i repliker. Det är väl ingen människa som uttrycker sig så? Och när Marianne Jidhoff refererar till att det var länge sen hon arresterade någon … Nä, svenska polisen griper och anhåller gärningspersoner, de arresterar inte.
Det som jag älskar med böckerna är de utsökta detaljerna. Som att varje boks titel innehåller siffran på bokens ordning i serien. Elva änkors man är därmed den elfte boken. Jag gillar också att Marianne Jidhoff lever i samma universum som flera av Rudbergs karaktärer från hennes första böcker: Eva von Dies är ju en avlägsen släkting till Marianne. En annan rolig detalj är att författaren själv gör en cameo i denna bok.
Med en noggrann redaktör i handen skulle det här kunna bli underhållning i världsklass. Nu blir det bara ganska bra.
Jag vet inte om det är febern och halsontet som hållit mig vaken om kvällarna, eller den gastkramande spänningen i Kristina Ohlssons senaste kriminalroman, eller kanske en kombination. För obehagligt blir det när den före detta finansmannen August Strindberg flyttar till bohuslänska Hovenäset, till ett hus med en ryslig historia. Samma natt som han anländer till huset som han hyrt av ett äldre par på orten, försvinner läraren Agnes spårlöst.
Det är ljudboken som jag lyssnat på, och anledningen till att det blev ljudbok denna gång är uppläsaren Martin Wallström som på senare tid seglat upp som en av mina favoriter. Att han dessutom är född i närliggande Uddevalla är helt rätt för denna bohusdeckare, för även om han inte pratar någon utpräglad västkustdialekt, så pratar han definitivt inte stockholmska som så många andra uppläsare.
Jag har läst Kristina Ohlssons kriminalromaner om Fredrika Bergman med stor behållning och håller henne som en av de allra bästa spänningsförfattarna vi har i Sverige. Med Stormvakt är hon tillbaka med en ny polis, Maria Martinsson, och finansmannen (numera antikhandlaren) August Strindberg. Jag gillade boken mycket och ser fram emot fortsättningen Isbrytare, som släpps i november.
Om boken
Titel:Stormvakt Serie: Strindbergserien (del 1) Författare: Kristina Ohlsson Uppläsare: Martin Wallström Längd: 13 timmar 32 minuter Förlag:Bokförlaget Forum Utgiven: 5 november 2020 Land: Sverige
Fredrik Fröding var bara tretton år när han förlorade båda sina föräldrar i Estoniakatastrofen. Den yngre brodern sköljdes bort från livbåten av en våg precis innan ytbärgarna anlände. Men Fredrik har aldrig gett upp hoppet om att hans lillebror lever.
25 år senare tror han att han får syn på sin lillebror utanför ett hotell i Stockholm tillsammans med hotellets ägare Adam Ceder. Fredrik följer efter hotellägaren för att få reda mer på om sin lillebror. Men snart därefter hittas samma Adam Ceder mördad på Ulvön utanför Örnsköldsvik. Utredaren av mordet är Sofia Hjortén, en polis som nyligen flyttat tillbaka till Ö-vik och som har ett förflutet med Fredrik.
Det var i Lotta Olssons spalt i DN Boklördag som jag blev tipsad om boken och det var ingredienserna Norrlandskusten och förvunnen person från Estonia som gjorde att valet föll på ”Ur askan” som jag slukade på bara två dagar. Vi norrlänningar är ju inte bortskämda med att läsa om vår landsända, men Lina Areklew beskriver Ångermanland och Norrlandskusten med den äran. Ulvön har jag tyvärr aldrig besökt, men miljöerna känns äkta och verkliga, fjärran från ”Jägarna”-stereotyper. Och visst är det så att brotten känns så mycket mer brutala när miljön är så idyllisk?
Här finns flera olika trådar och parallella historier som löper genom boken. Vi får följa ett sommarläger för ungdomar 1979, liksom nutid. Till en början är det framför allt Fredriks jakt på sin saknade lillebror (eller hallucinerar han bara?) som jag fastnar för, men allt eftersom läsningen går framåt fängslas jag även av mordgåtan. Jag har en stark förkärlek för den typ av pyskologiska thrillers som har ett mått av ”unreliable narrator” i sig, alltså när man inte riktigt vet om karaktären verkligen är med om händelserna i boken, eller om hen bara upplever det i sitt eget huvud. I takt med att andra misstror personen och hen sedan visar sig ha rätt, eller fel, ökar spänningen och här finns goda möjligheter till twistar. En eloge till Lina Areklew för att det är en man som får agera förvirrad pillermissbrukare i den här deckaren.
Det här är en alldeles strålande debut. Jag gillar särskilt för den luttrade, norrländskt kärva lite äldre kommissarien Vera. Jag tänker på Vera Stanhope i Ann Cleeves kriminalromaner, som hör till en av mina absoluta favoritpoliser. Karaktärsbygget är gediget och trovärdigt, och jag fastnar för både poliserna och de bofasta på Ulvön. Och det är oerhört spännande och oförutsägbart.
Titel: Ur askan Författare: Lina Areklew Finns som: inbunden, e-bok och ljudbok Antal sidor: 372 Förlag: Strawberry Utgiven: 22 maj 2020 Land: Sverige
