Recension: Inte av denna världen av Yaa Gyasi

När vi skulle ha bokcirkelträff (via video såklart) och prata om Inte av denna världen av Yaa Gyasi berättade en av mina fellow bokcirklare att debuten Vända hem var en av hennes absolut bästa läsupplevelser någonsin. Jag kan säga att Inte av denna världen var en av mina absolut bästa läsupplevelser på länge, så hur bra kan inte hennes debut vara då? Den ska jag läsa snarast, men nu ska vi prata om Yaa Gyasis andra bok: Inte av denna världen.

I centrum för handlingen står Gifty, som studerar neurovetenskap på Stanford och försöker hitta ett botemedel mot beroende och depression. Brodern blev beroende av opioider och mamman deprimerad och lämnar knappt sängen.

Yaa Gyasi är precis som sina huvudkaraktärer född i Ghana men uppväxt i USA. Boken skildrar på ett väldigt initierat sätt vad det kan innebära att ha migrerat från Västafrika till USA. Vi får möta Gifty både i barndomens Alabama och som forskare på Stanford. Och vilken oerhört intressant forskning sedan! Efter att ha läst en rad böcker om hur hjärnan funkar av bland andra Anders Hansen så känner jag igen studierna och de delar av hjärnan som nämns. Väldigt glad blev jag att läsa att det är riktig forskning som refereras, nämligen Gyasis väns doktorsavhandling. Det ger boken en extra dimension och autenticitet.

Detta är dock inte en bok som främst handlar om hjärnforskning, utan mest av allt en bok om en lillasysters förtvivlade kamp för en storebror med en beroendesjukdom. Jag blev väldigt drabbad. Inte minst eftersom jag bara för några veckor sen lyssnade på Kajsas berättelse om sin lillebror som gick bort i en överdos för tre år sen. Vi kommer från samma stad och hennes lillebror gick på samma skola som mig, i det tryggaste villaområdet man kan tänka sig. Det är lätt att tänka att drogberoende drabbar fattiga invandrare i USA men drogerna finns tyvärr överallt, och inkörsporten kan vara receptbelagd smärtstillande medicin, tillverkad av pengahungriga läkemedelsbolag. Det är sorgligt på så många plan.

Om boken

Titel: Inte av denna världen (Transcendent Kingdom)
Författare: Yaa Gyasi
Översättare: Inger Johansson
Antal sidor: 280
Förlag: Norstedts
Utgiven: 23 september 2020 (i original 2020)
Land: Ghana/USA

Andra som skrivit om boken: Dagens Nyheter och Feministbiblioteket.

Recension: Fjärilsvägen av Patrik Lundberg

Bokomslag Fjärilsvägen

Fjärilsvägen handlar om Patrik Lundbergs mamma, Birgitta. Hon föddes 1950, gifte sig med Patriks pappa, jobbade som handläggare på Försäkringskassan och adopterade två barn, Patrik och hans syster Paula. Men sedan kom skilsmässan, 90-talskrisen, sjukskrivningarna och fattigdomen.

Boken berättar i stort sett samma historia som Patrik Lundberg berättade i Sommar i P1. Jag kan ha lite svårt för när samma historia ska berättas i flera format och till en början känner jag att jag redan hört den här historien, men en bit in i romanen får jag den fördjupning som inte hinns med i ett sommarprat.

Det som boken framför allt fördjupar är relationerna runt Patrik och hans mamma. Till systern, mormor och morfar och de män som modern har relationer med. Mannen hon gifter sig med, får två barn med och som sedan lämnar henne ensam med de två barnen. I boken benämns han konsekvent med sitt förnamn, ett effektivt och subtilt sätt att visa på distansen mellan en far och hans barn. Och så den nya mannen som hon träffar många år efter skilsmässan och gifter sig med.

Det är en angelägen berättelse om vårt samhälle och hur välfärden urholkats till förmån för skattesänkningar, om klass och om jämställdhet. Det är en relativt kort roman, berättad i kortfattade liksom journalistiskt gestaltande scener på ett sätt som jag tycker om. Jag gillar också hur Lundberg väver in den svenska inrikespolitikens utveckling i sin berättelse och visar hur det politiska blir personligt. Det allra mest brännande ämnet i boken anser jag dock är jämställdhet och kvinnors utsatthet.

Även om boken är ganska utlämnande mot modern så är det samtidigt en kärleksförklaring till en mamma som offrade sig själv för att barnen skulle ha det bra. Det är fint och hedrande av Patrik att lyfta kämpande mammor som kanske inte gör allting rätt hela tiden men ändå älskar och tar hand om sina barn medan papporna bara sticker. Hur många svidande mammauppgörelser finns det inte i litteraturhistorien medan den frånvarande pappan lämnas ifred?

Om boken

Titel: Fjärilsvägen
Författare: Patrik Lundberg
Uppläsare: Martin Wallström
Längd: 4 timmar 49 minuter
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgiven: 17 augusti 2020
Land: Sverige

Andra som skrivit om boken: Bokblomma, Feministbiblioteket, Enligt O, och dagarna går….

Recension: En andra allians av Denise Rudberg

En andra allians är, som namnet antyder, den andra delen i Denise Rudbergs serie Kontrahenterna. Det är Stockholm, tidigt 1940-tal, andra världskriget pågår ute i Europa och kryper allt närmare Sverige.

Boken kretsar runt den riviga överklassflickan Elisabeth, Iris som flytt från Estland med sina två barn och Signe som kommer från landet och flyttat in till stan efter att hennes familj vänt henne ryggen. Tillsammans jobbar de på en hemlig, militär avdelning som ska knäcka tyskarnas koder.

Jag lyssnade på boken i uppläsning av Anna Maria Käll och det var verkligen en perfekt match mellan bok och uppläsare. Käll har en röst som gör lyssningen riktigt mysig, även om boken har sin beskärda del av kvinnosjukdomselände och inte minst världskrig. Just kvinnosjukdomstemat är väldigt bra skrivet och ger boken fler bottnar. Kvinnors kroppar och kvinnors betydelse i historien har ju inte lyfts fram och getts den betydelse som de faktiskt haft, så Rudberg ska ha en eloge för att hon lyfter både kvinnosjukdomar och kvinnornas insatser under kriget.

Boken berättas med ett rakt och effektivt språk som inte ligger i vägen för berättelsen. Med ett undantag: ordet ”samt” förekommer, vad ska vi säga, ymnigt och det stör mig. Det funkar kanske bra i text, men i uppläst form så blir det lite stolpigt på något sätt. Direkt efter En andra allians började jag lyssna på Patrik Lundbergs Fjärilsvägen och det är samma sak där med ordet ”samt”. Det är okej att ha flera ”och” i samma mening, det är faktiskt att föredra tycker jag, så länge man inte absolut måste använda ”samt” för att betydelsen blir fel annars.

Filmen Hidden Figures (Dolda tillgångar på svenska) skildrar tre svarta kvinnor som var högst betydelsefulla när det gällde att utveckla de datorprogram som behövdes för USA:s rymdfärder. Det är en fantastisk film som ni måste se om ni inte gjort det ännu. Det finns flera paralleller till den och det arbete som Elisbeth, Iris och Signe utför åt Krigsmakten som det ju hette på den tiden. Skillnaden är att Hidden figures var otroligt spännande rent matematiskt (som jag minns det) medan själva kodknäckandet hamnar lite i skymyndan i En andra allians. Jag hade gärna läst mer om detta!

För det är ju oerhört intressant att de första kodarna var kvinnor som jobbade för väldigt låga löner, och sedan när män började jobba med datorer, då blev det plötsligt väldigt välbetalt …

Förutom att jag hade önskat mer detaljer från underrättelsetjänsten så gav boken mig mysiga lyssningsstunder med glädje, sorg och viktig kvinnohistoria. Och karaktärer som är lätta att tycka om.

Om boken

Titel: En andra allians
Serie: Kontrahenterna #2
Författare: Denise Rudberg
Uppläsare: Anna Maria Käll
Längd: 8 timmar 7 minuter
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgiven: maj 2020
Land: Sverige

Andra som skrivit om boken: Feministbiblioteket, Lotta Olsson (Dagens Nyheter), Johannas deckarhörna – se fler på Bokbloggar.se.

Recension: Villa havsbris av Caroline Säfstrand

När Sophies mamma dör ärver hon oväntat huset som hon trodde att mamman hade sålt för åratal sedan. Hon lämnar Berlin och återvänder motvilligt till barndomshemmet i Skåne. Villa Havsbris var en gång ett ståtligt kurhotell men är nu nedgånget och Sophie bestämmer sig för att renoverat huset innan hon ska sälja det.

Sophie annonserar efter hantverkare som kan hjälpa henne att renovera. För Sophie ska snart tillbaka till Berlin. Men då anländer hennes tre medhjälpare som också flyttar in i huset: Isak som bara målar tavlor av vatten, Martin som blivit avstängd från sitt jobb och Katja som är i desperat behov av en paus. Och i grannhuset bor Ella, som är döv men kan läsa på läppar och vet en hemlighet.

Den här boken har fått idel hyllningar av läsarna. Jag undrar lite vad det är jag inte förstår, men jag köper inte premissen. För Sophie annonserar efter kunniga hantverkare som ska arbeta gratis i utbyte mot mat och husrum. Vem kan ens med att göra så om man äger ett hus värt flera miljoner? Jag tänker att man måste vara en extremt snål jävel. Det andra jag inte köper är att tre hantverkskunniga personer faktiskt dyker upp och vill arbeta gratis.

Jag fattar ju att bokens intrig bygger på att dessa stukade människor ska mötas, bo och arbeta tillsammans, och det är härligt att följa hur de steg för steg lär känna varandra, och varandras hemligheter och sorger.

Men som läsare förstår jag inte varför karaktärerna gör som de gör tillräckligt bra. De blir lite platta och agerar, i mina ögon, inte trovärdigt. Jag ska ge ett till exempel. Sophie får under handlingens gång reda på en stor hemlighet om sin familj. En hemlighet som skulle försätta vem som helst i en personlig kris, som skulle överskugga allt annat, låter hon bara passera. Det är orimligt! vill jag skrika som Kishti i Idol.

Och det är i den här oförlåtliga familjehemligheten som det intressanta finns, men det passerar liksom bara i förbifarten. I stället får vi lära oss allt om hur man renoverar gamla hus.

Det är en habil feelgoodroman. Det finns en intressant historia och intressanta karaktärer, men jag stör mig för mycket på det otroliga i berättelsen för att det ska vara en riktig fullträff.

Om boken

Titel: Villa havsbris
Författare: Caroline Säfstrand
Uppläsare: Gunilla Leining
Längd: 7 h 53 min
Förlag: Norstedts
Utgiven: 19 juni 2019
Land: Sverige

Betyg: 3 av 5

Recension: Ett enklare liv av Anna Fredriksson

Det här är andra delen i Anna Fredrikssons serie om Pensionat Pomona. I centrum står tre generationer kvinnor. Vanja, som är i sjuttioårsåldern, har nyligen återförenats med sin dotter Sally efter att ha varit frånvarande sedan Sally var mycket liten. Sally har i sin tur nyligen tagit upp kontakten med sin dotter Josefin efter att de inte haft kontakt med varandra under några år.

När boken inleds ska Sally precis öppna sitt pensionat i Kivik på Österlen och Vanja har flyttat tillbaka till Köpenhamn. Josefin, som är runt tjugo, kämpar med dålig ekonomi på den småskaliga gård som hon och pojkvännen driver.

Österlen och Köpenhamn – med de miljöerna är det bäddat för läsfest! Men boken når inte riktigt upp till förväntningarna. Jag har läst alla böcker som Anna Fredriksson gett ut och tyckt om dem, men jag har svårt att engagera mig i karaktärerna här. Det är många trådar och delhistorier, som när Josefin skaffar ett extrajobb eftersom gården inte bär sig och sedan börjar nysta i mormodern och varför hon lämnade familjen på 60-talet. I och med efterforskningarna träffar hon en massa personer som i sin tur har olika bakgrundshistorier. Vi har även relationerna mellan Josefins pojkvän Harald och hans föräldrar, pensionatet och Vanjas konstnärsliv. Det blir många trådar och ingen av dem fördjupas eller engagerar mig riktigt.

Jag lyssnade på boken med Marie Richardson som läser den otroligt bra! Hon berättar engagerat och gestaltar de tre generationerna kvinnor med lite olika röster så att det är lätt att hänga med, utan att dramatisera överdrivet mycket.

Kort sagt, det var en trevlig bok men den hade vunnit på att koncentreras lite mer kring någon av karaktärerna.

Recension: Juni, juli, halva augusti av Marie-Louise Marc

Singeltjejen Hanna är 42 år och har planerat en roadtrip i Frankrike med sina vänner den här sommaren. Men när hennes mormor bryter foten tvingas hon ställa in semesterplanerna och i stället åka till den lilla byn Storsjöhöjden i Jämtland för att hjälpa mormodern. I Storsjöhöjden finns inte bara mormor, utan också Hannas ungdomsromans Mattias som nu är getbonde och lever ensam med sin dotter Felicia.

Det börjar ju så bra. Jämtland! En underbar, barsk krutgumma till mormor! Romantik på höskullen! Jag tycker verkligen om huvudkaraktärerna och jag vill att det ska gå bra för dem. Allra finast tycker jag att Marie-Louise Marc skildrat relationen mellan Hanna och Mattias nioåriga dotter Felicia. Hon är en dotter utan mamma och hon en kvinna utan barn som finner varandra. Det är så hjärtevärmande. Jag mår så bra av att lyssna på den här boken (och det är väl faktiskt hela syftet med en feelgoodroman?).

Men så händer plötsligt något helt oväntat och chockartat. Det liksom kommer från ingenstans. Jag får väl skylla mig själv för att jag inte läste hela baksidestexten på Storytel, som avslutas så här:

Men Hanna bär på en hemlighet. Ett sår som aldrig läkt. Och plötsligt sker en olycka som vänder upp och ner på hela sommaren. Var hör Hanna egentligen hemma?

Och jo, jag vet att jag gillar ”feelgood med svärta” men min oroliga själ tycker inte om chockeffekter. Lägg därtill att olyckan som inträffar i boken hör till mina absoluta mardrömsscenarier.

I andra halvan av boken upplever jag att handlingen nästan stressas igenom. Medan händelserna i början av boken får gott om tid att gestaltas händer allt så himla snabbt i slutet. Kvar står jag med en känsla som inte är helt angenäm. Det är så nattsvart. Men för all del, boken är välskriven och jag vet att många uppskattar den enormt, men hos mig lämnar den tyvärr en bitter eftersmak av att det inte blev som det borde ha blivit.


Om boken

Titel: Juni, juli, halva augusti
Författare: Marie-Louise Marc
Uppläsare: Gunilla Leining
Finns som: inbunden, e-bok och ljudbok
Längd: 10 h 55 min
Förlag: Printz Publishing
Utgiven: 6 maj 2020
Land: Sverige
Finns hos: Bokus och Adlibris

Betyg: 3 av 5

Andra som skrivit om boken: Boklusens bokblogg, Hyllan och Bokprataren