Kategori: Bokrecensioner

Bokrecensioner

Recension: Villa havsbris av Caroline Säfstrand

När Sophies mamma dör ärver hon oväntat huset som hon trodde att mamman hade sålt för åratal sedan. Hon lämnar Berlin och återvänder motvilligt till barndomshemmet i Skåne. Villa Havsbris var en gång ett ståtligt kurhotell men är nu nedgånget och Sophie bestämmer sig för att renoverat huset innan hon ska sälja det.

Sophie annonserar efter hantverkare som kan hjälpa henne att renovera. För Sophie ska snart tillbaka till Berlin. Men då anländer hennes tre medhjälpare som också flyttar in i huset: Isak som bara målar tavlor av vatten, Martin som blivit avstängd från sitt jobb och Katja som är i desperat behov av en paus. Och i grannhuset bor Ella, som är döv men kan läsa på läppar och vet en hemlighet.

Den här boken har fått idel hyllningar av läsarna. Jag undrar lite vad det är jag inte förstår, men jag köper inte premissen. För Sophie annonserar efter kunniga hantverkare som ska arbeta gratis i utbyte mot mat och husrum. Vem kan ens med att göra så om man äger ett hus värt flera miljoner? Jag tänker att man måste vara en extremt snål jävel. Det andra jag inte köper är att tre hantverkskunniga personer faktiskt dyker upp och vill arbeta gratis.

Jag fattar ju att bokens intrig bygger på att dessa stukade människor ska mötas, bo och arbeta tillsammans, och det är härligt att följa hur de steg för steg lär känna varandra, och varandras hemligheter och sorger.

Men som läsare förstår jag inte varför karaktärerna gör som de gör tillräckligt bra. De blir lite platta och agerar, i mina ögon, inte trovärdigt. Jag ska ge ett till exempel. Sophie får under handlingens gång reda på en stor hemlighet om sin familj. En hemlighet som skulle försätta vem som helst i en personlig kris, som skulle överskugga allt annat, låter hon bara passera. Det är orimligt! vill jag skrika som Kishti i Idol.

Och det är i den här oförlåtliga familjehemligheten som det intressanta finns, men det passerar liksom bara i förbifarten. I stället får vi lära oss allt om hur man renoverar gamla hus.

Det är en habil feelgoodroman. Det finns en intressant historia och intressanta karaktärer, men jag stör mig för mycket på det otroliga i berättelsen för att det ska vara en riktig fullträff.

Om boken

Titel: Villa havsbris
Författare: Caroline Säfstrand
Uppläsare: Gunilla Leining
Längd: 7 h 53 min
Förlag: Norstedts
Utgiven: 19 juni 2019
Land: Sverige

Betyg: 3 av 5

Bokrecensioner

Recension: Bete sig av Linda Jones

När Stinas föräldrar skiljer sig faller hennes värld samman. Alla tycker att hon ska vara glad över att föräldrarna skiljer sig nu när Stina är 20 och inte när hon var barn, men för Stina är skilsmässan ett trauma. Hon flyttar ut i en stuga i skogen utan el eller rinnande vatten, med ryggsäcken packad med mat, kläder och ett hagelgevär.

”Bete sig” vann Norrlands litteraturpris och det var så jag upptäckte den här norrbottniska pärlan utgiven av Vox by Opal. Det är så sällan jag får läsa om min hembygd och hur fint är det inte att Jones använder Bottenviken som metafor för att visa att något är brett? Språket är för övrigt en njutning att läsa, eller i mitt fall lyssna på. Charlotta Jonsson läser in boken på perfekt norrbottensdialekt och får till det riktigt breda Lulemålet helt träffsäkert i dialogerna. Det ger så mycket mer autenticitet och känsla än när exempelvis Marie Richardson läser in Stina Jacksons böcker.

Jag lyssnade på boken om Stina som bosätter sig i en stuga i Norrbotten medan jag själv befann mig i en stuga i Norrbotten och det förhöjde såklart känslan. Men! Det här är alldeles oavsett läsplats en riktigt bra unga vuxna-roman med underbara naturskildringar och beskrivningar av Stinas känslor. Vi får ta del av berättelsen i två skilda tidslinjer, en när Stina får reda på att föräldrarna ska skiljas och vad som leder fram till att hon bestämmer sig för att fly till en stuga i skogen och en när Stina lever i stugan. Det ger en bra bild av varför Stina agerar som hon gör.

För mig skildrar ”Bete sig” det riktiga Norrbotten med dess natur, människor och småstadsångest. En mycket värdig vinnare av Norrlands litteraturpris!

Bokrecensioner

Recension: Ett enklare liv av Anna Fredriksson

Det här är andra delen i Anna Fredrikssons serie om Pensionat Pomona. I centrum står tre generationer kvinnor. Vanja, som är i sjuttioårsåldern, har nyligen återförenats med sin dotter Sally efter att ha varit frånvarande sedan Sally var mycket liten. Sally har i sin tur nyligen tagit upp kontakten med sin dotter Josefin efter att de inte haft kontakt med varandra under några år.

När boken inleds ska Sally precis öppna sitt pensionat i Kivik på Österlen och Vanja har flyttat tillbaka till Köpenhamn. Josefin, som är runt tjugo, kämpar med dålig ekonomi på den småskaliga gård som hon och pojkvännen driver.

Österlen och Köpenhamn – med de miljöerna är det bäddat för läsfest! Men boken når inte riktigt upp till förväntningarna. Jag har läst alla böcker som Anna Fredriksson gett ut och tyckt om dem, men jag har svårt att engagera mig i karaktärerna här. Det är många trådar och delhistorier, som när Josefin skaffar ett extrajobb eftersom gården inte bär sig och sedan börjar nysta i mormodern och varför hon lämnade familjen på 60-talet. I och med efterforskningarna träffar hon en massa personer som i sin tur har olika bakgrundshistorier. Vi har även relationerna mellan Josefins pojkvän Harald och hans föräldrar, pensionatet och Vanjas konstnärsliv. Det blir många trådar och ingen av dem fördjupas eller engagerar mig riktigt.

Jag lyssnade på boken med Marie Richardson som läser den otroligt bra! Hon berättar engagerat och gestaltar de tre generationerna kvinnor med lite olika röster så att det är lätt att hänga med, utan att dramatisera överdrivet mycket.

Kort sagt, det var en trevlig bok men den hade vunnit på att koncentreras lite mer kring någon av karaktärerna.

Bokrecensioner

Recension: Juni, juli, halva augusti av Marie-Louise Marc

Singeltjejen Hanna är 42 år och har planerat en roadtrip i Frankrike med sina vänner den här sommaren. Men när hennes mormor bryter foten tvingas hon ställa in semesterplanerna och i stället åka till den lilla byn Storsjöhöjden i Jämtland för att hjälpa mormodern. I Storsjöhöjden finns inte bara mormor, utan också Hannas ungdomsromans Mattias som nu är getbonde och lever ensam med sin dotter Felicia.

Det börjar ju så bra. Jämtland! En underbar, barsk krutgumma till mormor! Romantik på höskullen! Jag tycker verkligen om huvudkaraktärerna och jag vill att det ska gå bra för dem. Allra finast tycker jag att Marie-Louise Marc skildrat relationen mellan Hanna och Mattias nioåriga dotter Felicia. Hon är en dotter utan mamma och hon en kvinna utan barn som finner varandra. Det är så hjärtevärmande. Jag mår så bra av att lyssna på den här boken (och det är väl faktiskt hela syftet med en feelgoodroman?).

Men så händer plötsligt något helt oväntat och chockartat. Det liksom kommer från ingenstans. Jag får väl skylla mig själv för att jag inte läste hela baksidestexten på Storytel, som avslutas så här:

Men Hanna bär på en hemlighet. Ett sår som aldrig läkt. Och plötsligt sker en olycka som vänder upp och ner på hela sommaren. Var hör Hanna egentligen hemma?

Och jo, jag vet att jag gillar ”feelgood med svärta” men min oroliga själ tycker inte om chockeffekter. Lägg därtill att olyckan som inträffar i boken hör till mina absoluta mardrömsscenarier.

I andra halvan av boken upplever jag att handlingen nästan stressas igenom. Medan händelserna i början av boken får gott om tid att gestaltas händer allt så himla snabbt i slutet. Kvar står jag med en känsla som inte är helt angenäm. Det är så nattsvart. Men för all del, boken är välskriven och jag vet att många uppskattar den enormt, men hos mig lämnar den tyvärr en bitter eftersmak av att det inte blev som det borde ha blivit.

Om boken

Titel: Juni, juli, halva augusti
Författare: Marie-Louise Marc
Uppläsare: Gunilla Leining
Finns som: inbunden, e-bok och ljudbok
Längd: 10 h 55 min
Förlag: Printz Publishing
Utgiven: 6 maj 2020
Land: Sverige
Finns hos: Bokus och Adlibris

Betyg: 3 av 5

Andra som skrivit om boken: Boklusens bokblogg, Hyllan och Bokprataren

Bokrecensioner

Recension: Midsommarnattsdrömmar av Bengt Ohlsson

I ”Midsommarnattsdrömmar” av Bengt Ohlsson får vi genom tre nedslag under 30 år följa ett kompisgäng i Stockholm. Första gången vi möter dem ska de fira midsommar i singeln Tomas stuga, dit han bjuder Sofia och Nicke, Ida och Aarif och Jenny och Olof. De är 25 år gamla och på midsommaraftonen berättar Jenny och Olof att de ska få barn. Sedan får vi följa kompisgänget midsommaren 2003 och slutligen 2018. Under årens gång har några försvunnit och några tillkommit, inte minst barn.

Jag tyckte mycket om att läsa om dessa personer, även om flera av dem har rätt osympatiska drag och gör dåliga saker. Jag tycker om att läsa om deras inre liv och tankar och deras betraktelser över samtiden. Jag tycker om hur samtidsmarkörer vävs in på ett subtilt sätt, som i två referenser till Ebbe Carlsson, i en Snakespelande tonåring, i 80-talets nedgångna Nytorget på Söder som sedan dess förvandlats till överklasshipsterparadis.

Det är inte för inte som jag kommer att tänka på Louise Boije af Gennäs 00-talstrilogi, men medan Boije af Gennäs låter sina karaktärer vara ytterst inblandade i varenda större händelse får vi här bara skönja samtiden. Handlingen puttrar på midsommar efter midsommar utan mer dramatik än ett otal otrohetsaffärer medan de hoppfulla 25-åringarna förvandlas till bittra 55-åringar.

Inte så upplyftande, men intressant. Vänskapsrelationer är alltid intressant att läsa om, tycker jag. Inte minst för att jag själv är så dålig på dem och aldrig haft ett ”gäng” som personerna i boken har.

Jag tycker mycket om greppet med tre nedslag i tiden. Och jag tycker verkligen att det är intressanta karaktärer, inte minst kvinnoporträtten som är trovärdiga och välskrivna.

Om boken

Titel: Midsommarnattsdrömmar
Författare: Bengt Ohlsson
Finns som: inbunden, e-bok och ljudbok
Antal sidor: 400
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgiven: 24 april 2020
Land: Sverige
Betyg: 4 av 5

Bokrecensioner

Recension: Ur askan av Lina Areklew

Fredrik Fröding var bara tretton år när han förlorade båda sina föräldrar i Estoniakatastrofen. Den yngre brodern sköljdes bort från livbåten av en våg precis innan ytbärgarna anlände. Men Fredrik har aldrig gett upp hoppet om att hans lillebror lever.

25 år senare tror han att han får syn på sin lillebror utanför ett hotell i Stockholm tillsammans med hotellets ägare Adam Ceder. Fredrik följer efter hotellägaren för att få reda mer på om sin lillebror. Men snart därefter hittas samma Adam Ceder mördad på Ulvön utanför Örnsköldsvik. Utredaren av mordet är Sofia Hjortén, en polis som nyligen flyttat tillbaka till Ö-vik och som har ett förflutet med Fredrik.

Det var i Lotta Olssons spalt i DN Boklördag som jag blev tipsad om boken och det var ingredienserna Norrlandskusten och förvunnen person från Estonia som gjorde att valet föll på ”Ur askan” som jag slukade på bara två dagar. Vi norrlänningar är ju inte bortskämda med att läsa om vår landsända, men Lina Areklew beskriver Ångermanland och Norrlandskusten med den äran. Ulvön har jag tyvärr aldrig besökt, men miljöerna känns äkta och verkliga, fjärran från ”Jägarna”-stereotyper. Och visst är det så att brotten känns så mycket mer brutala när miljön är så idyllisk?

Här finns flera olika trådar och parallella historier som löper genom boken. Vi får följa ett sommarläger för ungdomar 1979, liksom nutid. Till en början är det framför allt Fredriks jakt på sin saknade lillebror (eller hallucinerar han bara?) som jag fastnar för, men allt eftersom läsningen går framåt fängslas jag även av mordgåtan. Jag har en stark förkärlek för den typ av pyskologiska thrillers som har ett mått av ”unreliable narrator” i sig, alltså när man inte riktigt vet om karaktären verkligen är med om händelserna i boken, eller om hen bara upplever det i sitt eget huvud. I takt med att andra misstror personen och hen sedan visar sig ha rätt, eller fel, ökar spänningen och här finns goda möjligheter till twistar. En eloge till Lina Areklew för att det är en man som får agera förvirrad pillermissbrukare i den här deckaren.

Det här är en alldeles strålande debut. Jag gillar särskilt för den luttrade, norrländskt kärva lite äldre kommissarien Vera. Jag tänker på Vera Stanhope i Ann Cleeves kriminalromaner, som hör till en av mina absoluta favoritpoliser. Karaktärsbygget är gediget och trovärdigt, och jag fastnar för både poliserna och de bofasta på Ulvön. Och det är oerhört spännande och oförutsägbart.

Titel: Ur askan
Författare: Lina Areklew
Finns som: inbunden, e-bok och ljudbok
Antal sidor: 372
Förlag: Strawberry
Utgiven: 22 maj 2020
Land: Sverige

Betyg:

Betyg: 4 av 5.