Det här är andra delen i Anna Fredrikssons serie om Pensionat Pomona. I centrum står tre generationer kvinnor. Vanja, som är i sjuttioårsåldern, har nyligen återförenats med sin dotter Sally efter att ha varit frånvarande sedan Sally var mycket liten. Sally har i sin tur nyligen tagit upp kontakten med sin dotter Josefin efter att de inte haft kontakt med varandra under några år.
När boken inleds ska Sally precis öppna sitt pensionat i Kivik på Österlen och Vanja har flyttat tillbaka till Köpenhamn. Josefin, som är runt tjugo, kämpar med dålig ekonomi på den småskaliga gård som hon och pojkvännen driver.
Österlen och Köpenhamn – med de miljöerna är det bäddat för läsfest! Men boken når inte riktigt upp till förväntningarna. Jag har läst alla böcker som Anna Fredriksson gett ut och tyckt om dem, men jag har svårt att engagera mig i karaktärerna här. Det är många trådar och delhistorier, som när Josefin skaffar ett extrajobb eftersom gården inte bär sig och sedan börjar nysta i mormodern och varför hon lämnade familjen på 60-talet. I och med efterforskningarna träffar hon en massa personer som i sin tur har olika bakgrundshistorier. Vi har även relationerna mellan Josefins pojkvän Harald och hans föräldrar, pensionatet och Vanjas konstnärsliv. Det blir många trådar och ingen av dem fördjupas eller engagerar mig riktigt.
Jag lyssnade på boken med Marie Richardson som läser den otroligt bra! Hon berättar engagerat och gestaltar de tre generationerna kvinnor med lite olika röster så att det är lätt att hänga med, utan att dramatisera överdrivet mycket.
Kort sagt, det var en trevlig bok men den hade vunnit på att koncentreras lite mer kring någon av karaktärerna.