Läst 2020: Årets bästa böcker

I en serie inlägg har jag tänkt presentera listor och statistik över min läsning 2020. Vi börjar med med min lista över årets bästa böcker. Och då räknar jag böckerna som kom ut under 2020, antingen på originalspråket eller i svensk översättning.

Vanligtvis brukar jag inte läsa så många helt nyutkomna böcker. Jag brukar låna böcker på biblioteket eller vänta tills pocketboken kommer ut, och då missar man ju ofta de allra nyaste titlarna. Men i år så har jag tack vare min Storytel reader (och Storytels ljudboksapp) kunnat läsa massor av nyutkomna böcker. Dessutom har jag köpt en del inbundna böcker också.

Så här kommer den: listan över årets bästa böcker 2020!

Skönlitteratur

På den skönlitterära listan dominerar bladvändare, böcker som skapat ett enormt läsflow hos mig men som också berättat en tankeväckande, intressant eller unik historia. Böckerna har också det gemensamt att de fått mig att känna – skratt och glädje, romantik eller spänning. Det är sådana böcker som skapar en fullpoängare hos mig. Läsgodis med lite tuggmotstånd. Feelgood med svärta. Eller en thriller med snygga twistar (och gärna klurigt polisarbete).


Facklitteratur

På den facklitterära sidan dominerar viktiga berättelser om etnicitet och minoriteter, hbtqia, jämställdhet och kroppspositivsm.

  • Livsviktigt : En handbok i kroppspositivt föräldraskap av Kajjan Andersson
  • Slumpens barn : Den osannolika berättelsen om när Sverige mötte Gambia av Amat Levin
  • Osynliga kvinnor : Hur brist på data bygger en värld för män av Caroline Criado Perez
  • Herrarna satte oss hit : Om tvångsförflyttningarna i Sverige av Elin Anna Labba
  • Vi är Orlando : En amerikansk tragedi av Johan Hilton

I morgon kommer nästa del i serien om min läsning 2020, håll utkik då!

Läst 2020: Alla delar i min årssummering

Veckans kulturfråga v. 42

Med anledning av förra veckans litterära priser, Nobelpriset och Årets bok, ställer Enligt O de här frågorna:

Vilken författare tycker du får för tok för lite uppmärksamhet?
Vad gör hen så bra?

En inte alldeles enkel fråga att svara på. Är det en författare som får för lite uppmärksamhet i betydelsen litterära priser eller topplisteplaceringar? Jag väljer att tolka det som litterära priser och eftersom jag har väldigt dålig koll på smal litteratur (om den inte redan uppmärksammats genom till exempel Nobelpriset), så väljer jag att fokusera på den lite bredare litteraturen, låt oss kalla den kvalitativ underhållning.

En författare som var väldigt i ropet för 15–20 år sen är Marian Keyes. Inte så att hon vann litterära priser, utan i ropet som i att hon var väldigt poppis. Sen hade hon måhända en lite svagare period (även om jag läst varenda roman hon gett ut), men nu är hon verkligen tillbaka i sin forna toppnivå. Faktiskt bättre än nånsin, tycker jag. De två senaste romanerna, På egen hand (The Break) och Vara Vuxen (The Grown Ups) har båda varit i absolut toppklass och jag förstår inte varför de inte uppmärksammats mer i prissammanhang, som Årets bok eller Comedy Women In Print Prize.

Hennes karaktärer är helt outstanding, att hon bara kan komma på alla dessa människors personligheter och öden. Den svarta humorn, det oväntade, allt gillar jag! Den senaste boken, The Grown Ups, var jag så sugen på att jag faktiskt läste den på engelska, vilket jag annars sällan gör. Wow. Vilken bok! Men what’s up med de svenska omslagen? Alltså nej, bara nej. Det här är relationsromaner som tar upp många tunga ämnen, dock med Keyes karaktäristiska svarta humor, det är ofta lite äldre huvudkaraktärer (40+) och långt ifrån någon glättig ung vuxen-roman. Jag vet inte ens om jag vill kalla hennes böcker för feelgood. Och så väljer Norstedts de här omslagen? Har de ens läst boken?

… och när jag ska söka efter de brittiska omslagen ser jag att The Break visst nominerats i ett litteraturpris, National Book Awards, som verkar motsvara ungefär Årets bok i Sverige. Jajja. Gott så!