En bokblogg av Ellen Vikman
Ungefär halva hösten har redan gått, men här kommer min sammanställning av böckerna ur höstens bokflod som jag vill läsa.
(Dessutom ges det ut ett gäng julböcker, men dem sparar jag till en senare sammanställning.)
I veckan presenterade Svenska Deckarakademin de nominerade i priskategorierna ”Bästa svenska kriminalroman” och ”Bästa till svenska översatta kriminalroman”.
Jag har ännu inte läst någon av de nominerade – men däremot ett gäng av författarnas tidigare böcker.
Här är de nominerade svenska deckarna:
Och i kategorin Bästa till svenska översatta kriminalroman är de nominerade:
Jag är vansinnigt nyfiken på Skriften i vatten av John Ajvide Lindqvist efter intervjun i Förlagspodden (avsnitt 155). Boken var från början tänkt som en del i Milleniumtrilogin, men förlaget var inte nöjda med handlingen och John Ajvide Lindqvist skrev i stället om boken och gav ut den ändå, fast utan Milleniumkaraktärerna. Detta faktum ger en extra krydda till boken förstås, och det faktum att den inte blev en Milleniumbok är en förutsättning för att jag ska vilja läsa den.
Anders de la Motte skriver alltid bra. Jag har precis läst ut den fjärde och sista boken i hans årstidssvit och börjat läsa Döden går på visning som han skrivit tillsammans med Måns Nilsson. Nu har han skrivit Bortbytaren som beskrivs som en polisroman. Mycket intressant!
Sara Strömberg stod för en av årets starkaste deckardebuter och nu är uppföljaren Skred nominerad. Den vill jag såklart läsa.
Bland de översatta deckarna är det mest Slutet blir vår början av Chris Whitaker som lockar mig.
Nästa vecka presenterar Svenska Deckarakademin de nominerade i debutantpriset och priset till bästa barn- och ungdomsdeckare, ”Spårhunden”.
Jag har tagit mig en titt på vårens barnboksutgivning. Här hittar du guldkornen för läsåldrarna 0–3, 3–6 och 6–9 år. Jag har valt böckerna som jag och barnen, 2 och snart 7, vill läsa.
”Att läsa böcker man inte förstår är det viktigaste en människa kan göra”, skrev Anna-Lena Laurén i DN i höstas och det är en fras jag återkommer till ofta under läsningen av Imamens fall av Nawal Al Saadawi.
Mitt sextonåriga jag hade lagt undan boken (eller aldrig valt den från första början) och sedan letat upp något mer lättsmält, något som jag kan förstå. Som vuxen och klokare så tänker jag två saker: 1) man måste inte förstå allt man läser och 2) det är bra att träna sina läsmuskler.
Handlingen i Imamens fall rör sig kring Bint Allah, imamens utomäktenskapliga dotter, när hon jagas och stenas. Vi befinner oss i ett icke namngivet land där imamen har både den religiösa som den politiska makten. Här finns också chefen för säkerhetspolisen, den store skriftställaren och ledaren för den officiella oppositionen som ser till att imamens makt bibehålls.
Jag ser vissa likheter med 1984 av George Orwell i beskrivningen av diktaturen. Men det här är en ganska mycket grymmare och mer våldsam bok. Språket och berättelsen böljar fram och tillbaka, vi återkommer om och om igen till samma händelse. Tror jag i alla fall. Berättarperspektivet skiftar mellan jag-form och tredje person och mellan olika personer, vilket är det som står i vägen för min förståelse av berättelsen. Fast jag tror mig ändå förstå andemeningen, vad El Saadawi vill säga med boken. Och det räcker faktiskt för att läsningen ska vara meningsfull.
Jag har botaniserat bland förlagens vårkataloger och här är guldkornen jag hittade i utgivningen under januari–april 2022. Klicka på omslagen för att komma till förlagets sida om boken.
I den här listan har jag tagit med skönlitteratur och facklitteratur för vuxna, samt en och annan roman för ungdomar och unga vuxna. Med andra ord, böcker som jag är nyfiken på att läsa själv.
Den nyskilda politikern Stina Bodén kontaktar sin granne och åklagaren Alexandra Baranski efter att ha blivit utsatt för utpressning. Hon misstänker att det är hennes nya förälskelse som hon mött via en dejtingsida som ligger bakom hoten. Samtidigt försöker änklingen Alain Paulsson hitta kärleken på nytt efter att hustrun gått bort. Hela livet har han dolt sin läggning men nu är han redo att börja nätdejta.
På Östermalm jobbar Marianne Jidhoffs särskilda utredningsgrupp vidare med de känsligaste fallen medan kriminalkommissarie Thorsten Ehn gått vidare till att undervisa på Polishögskolan efter att han och Marianne äntligen blivit ett par.
Det är ett kärt återseende att få träffa Marianne, Thorsten, Augustin och de andra karaktärerna, som börjar kännas lite som ens vänner. Jag älskar att vara i Marianne Jidhoffs värld av eleganta brott, chokladpraliner från Ejes och extravaganta miljöer. Och det är ju också det som är den stora behållningen med boken. I just Elva änkors man är det verkligen relationerna som står i fokus och som är det riktigt intressanta. Brotten hamnar lite i skymundan och själva kriminalintrigen i Elva änkors man är inte den starkaste i serien.
Underhållningsvärdet är högt. Men jag har några invändningar. Stundtals känns det lite som att Elva änkors man hafsats igenom väl fort. För det första: kriminalintrigen. När det bara återstår ett tiotal sidor återstår det fortfarande ganska mycket utredning – men i stället knyts historien ihop väldigt fort. För det andra: språket. Jag saknar en redaktörs rödpenna här. Ordet varefter upprepas gång på gång, liksom samt (vilket jag anmärkt på tidigare). Särskilt störande är ordet samt i repliker. Det är väl ingen människa som uttrycker sig så? Och när Marianne Jidhoff refererar till att det var länge sen hon arresterade någon … Nä, svenska polisen griper och anhåller gärningspersoner, de arresterar inte.
Det som jag älskar med böckerna är de utsökta detaljerna. Som att varje boks titel innehåller siffran på bokens ordning i serien. Elva änkors man är därmed den elfte boken. Jag gillar också att Marianne Jidhoff lever i samma universum som flera av Rudbergs karaktärer från hennes första böcker: Eva von Dies är ju en avlägsen släkting till Marianne. En annan rolig detalj är att författaren själv gör en cameo i denna bok.
Med en noggrann redaktör i handen skulle det här kunna bli underhållning i världsklass. Nu blir det bara ganska bra.